Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS 4
TRONS SEGRAR
är en outtömlig källa. Då vi kunna
lägga Bibeln tillsammans och säga:
»Nu har jag ej mer att lära av den
gamla boken», då är tid att se sig
om efter nya uppenbarelser. Men
ännu äro vi lika barn, som gå vid
stranden och samla snäckor. Den
mest erfarne, som har hunnit längst,
nödgas erkänna, att han blott är en
lärjunge.
Men måtte Guds Ande förnya de
gamla sanningarna i våra hjärtan,
likasom inskriptioner och bilder i en
kyrka förnyas vid kyrkans
restaurering! Gud vill ha in Bibeln i våra
hjärtan, så att vi kunna bära ut
Hans vittnesbörd till världen.
Pingstens verkan.
När pingstdagen var inne, voro
lärjungarna endräktigt församlade,
heter det i Apg. Det vill säga alla
väntade något från G u d. Låt oss
också denna pingsthögtid bedja om ett
gott sinnelag och en stor förväntan!
Då skola även vi mottaga pingsten
från Gud med den Helige Andes
ut-gjutelse. Och då skall pingsten föra
med sig bl. a. tre verkningar.
Först fanns det på pingstdagen
några, som hånade lärjungarna och sade,
att dessa voro druckna. Sådana finns
det ännu. Och träffar du en gång
en utav dem, som håna, så inlåt dig
inte i diskussioner, utan försök att
få hånaren på tu man hand, och tala
så stilla och kärleksfullt med honom
om, att han inte får håna vår bäste
vän. Men tala också allvarligt med
honom om hur farligt det är att
förhåna Anden. Ty vår bäste vän kan
bli vår farligaste motståndare, just
därför att han verkar inifrån.
Så fanns det några, som kallades
»gudfruktiga män, bosatta i Jerusa-
lem». Av dem ha vi inte så få. Det
är sådana, som gå i kyrkan bl. a.
på pingstdagen. Det är inte riktigt rika,
ej heller de riktigt fattiga, utan just
det goda samhällets solida
medborgare, de goda hemmens bofasta män.
Men det är en sak, de inte känna.
Pingst ha de aldrig haft. Detta att
en syndare kan få visshet om sin själs
frälsning, att sanningens Ande kan.
förvissa oss om att också vi tillhöra
Gud Faders små, det ha de aldrig
upp-levat. Det kunna de på sin ;höjd
svinga sig upp till i enstaka, rörda
ögonblick. Men när de en gång möta
det som en orubblig visshet, en khr
och fulltonig bekännelse, så går det
för dem, som det står här: »De
uppfylldes alla av förundran och häpnad
och sade till varandra: vad kan detta
betyda?» Nu är ju inte jag någon
Petrus. Men så sant du är en
fattig syndare, är det min bön till Gud
för dig, att Andens svärd måtte träffa,
dig i ditt hjärta, så att du måtte
spörja såsom de tre tusen: »Vad skall
jag göra?» och då skall jag med
aposteln svara dig: »Omvänd dig, så skall
du få syndernas förlåtelse och den
Helige Andes gåva.»
Men så fanns det också en tredje
skara, som den pingstdagen var
fullständigt viss om att Gud hade en
gåva till dem, och som väntade på
den i innerlig tro och bön. Har du
nu levat i denna pingstförväntan? O,
är det inte saknaden därav, som gör,
att det är så många nederlag och så
få segrar i vårt liv? Vi uppleva för
litet med Gud, därför att vi vänta
för litet av Honom! O, mina syskon
i Herren, det finns intet, vi mera
behöva än att få pingst från Gud!
Vi behöva fyllas med kraft från
höjden!
Vet du, vad för verkan det blev
den första pingstdagen? Det blev,
att lärjungarna från den dagen
fördes in i ett stilla, trofast, offervilligt
liv under den Helige Andes vägled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
