Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. 1 Juni 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
Förföljaren blir
lärjunge och apostel•
Det är detta, som för Paulus själv
ar en källa till ständig förundran.
Huru kom det sig, att just han, som
gjort allt vad i hans makt stod för
att förinta den kristna församlingen,
skulle kallas till apostel? Oinge det
efter värdighet, så vore han den som
minst av alla förtjänat att bliva en
Kristi apostel. »Jag är icke värdig
att kallas apostel, jag som har
förföljt Guds församling» (1 Kor. 15:9).
Men nu hade det detta oaktat skett.
Kristus hade uppenbarat sig (Gal.
1:12, 16) för honom, som var »att
likna vid ett ofullgånget foster» (1
Kor. 15:8), och hade »givit honom
nåd och apostlaämbete» (Rom. 1:5).
Vad vittnade detta om? Det
uppenbarar för honom hur Gud går till
väga. Det ger honom en inblick i
Guds kärlek och Kristi kärlek. Det
visar honom det absolut omotiverade
i Guds kärlek. Ty huru skulle det
omotiverade, det alla mänskliga
beräkningar gäckande i Guds kärlek
och kallelse kunna framträda tydligare
än därigenom, att förföljaren blir
apostel?
Men därmed har han också
kommit till klarhet beträffande vägen till
gudsgemenskap. Förut kände han en
människas väg till Gud genom sträng
laguppfyllelse, genom en rättfärdig
vandel. På denna väg befann han
sig, då han begav sig till Damaskus.
Men vart hade denna väg fört
honom? Till hans livs stora synd: till
att förfölja Guds församling. Den
hade icke fört honom till Gud, utan
tvärt om så långt bort ifrån Honom
som möjligt. Det gives alltså icke
någon människans väg till Gud.
Lagens väg för bort ifrån Gud. Här
har nu en fullkomlig omvärdering ägt
rum med avseende på de fariseiska
S EG RAR 203
värdena: den m ä ms k 1 i g a
rättfärdigheten, den rättfärdighet,
som kommer av lagen, är synd i
potenserad (mångdubblad) form.
Det enda lagen kan verka, är att
göra fallet så mycket större (Rom.
5:20). »Vad lagen kommer åstad är
vredesdom» (Rom. 4: 15). Den gör
att varje mun blir tillstoppad och att
hela världen står med skuld inför Gud
(Rom. 3:19).
Efter att själv ha gått lagens väg
till slut och ha sett att denna
»rättfärdighet» endast för bort ifrån Gud,
kunde Paulus ej längre upprätthålla
sin gamla värdeordning. Det sker en
omvärdering, som kommer allt att te
sig annorlunda än förr. Om denna
omvärdering talar Paulus i brevet till
filipperna kap. 3: »Om någon menar
sig kunna förtrösta på köttet, så kan
jag det ännu mer, jag som blev
omskuren, när jag var åtta dagar
gammal, jag som är av Israels folk och
av Benjamins stam, en hebré, född
av hebréer, jag som i fråga om
lagen har varit en farisé, i fråga om
nitälskan varit en församlingens
förföljare, i fråga om rättfärdighet
varit en ostrafflig man.» Det är två
ting, som man här särskilt bör
beakta: för det första, huru Paulus
sammanställer lagens rättfärdighet och
förföljandet av församlingen. Just
på lagens väg hamnade han i synden;
just då han menade sig som allra
mest uppfylla Guds vilja, begick han
den svåraste synden. Hans
omvändelse är därför icke en
omvändelse av det vanliga slaget: från synd
till rättfärdighet I den meningen var
Paulus redan en »omvänd», då han
nåddes av denna andra omvändelse;
och nu gällde det just omvändelse
från »rättfärdigheten». För det
andra bör observeras att just på gruno
härav lagen med allt vad som
utgjorde israeliternas stolthet av Paulus
räknas till köttets område. — På allt detta
gjorde Guds uppenbarelse och Kristi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
