Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 Juli 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS S EG RAR
257
kände mig trött. Så skulle vi resa till
Witbank för kvartalsmötet den 5 april. Det
hade regnat mycket, så vägen till
Komati-poort var svår. Vi fastnade en gång i
gyttjan, men efter en timmes arbete kornnio
vi loss. Till K—t är det 50 km. Sen hade
vi c:a 125 km. till Barberton, där Linnéa går
i skolan. H,oni är i 2:dra klassen i
folkskolan^ nu. Bor hos missionärerna Höyland
(Alliansmissionen). Bilen gav oss besvär,
så att jag måste reparera kopplingen i B.
Det var fredagsmorgon den 3 april. Jag
hade just plockat sönder bilen, då jag
kände mig illamående. Gick så till
doktorn. Det var malaria, som nu bröt ut. Det
var ju den som plågat förut, fast ej så
svårt. Så fort jag kom åter till Höylands,
måste jag lägga mig. Frös och kräktes.
Febern var nu uppe i 104 grad. F. (=40y.i
grad. C.). G. Wikström var f. t. i B—n.
Han, Höylands och Elsa bådo nu för mig,
och snart kom jag i svettning, varefter
febern sjönk. Det dröjde dock till lördagen
den 11, innan vi kunde fortsätta vår resa
til1! Witbank. För ett par dar sen fingo
vi brev hemifrån Elsa o. Mamma, som
skrev den 4 april. Hon undrar, om vi
varit sjuka, ty hon hade ett par dar känt,
som om vi varit i fara. Så fick hennes
förbön också hjälpa oss. Pris ske Gud! Vi
se nu Herrens ledning, att vi skulle komma
till B., innan jag blev sjuk; där fanns
doktor så nära. Än märkligare var det att
bilen skulle krångla. Om den inte gjort det,
hade jag hunnit halvvägs ti!l Witbank,
innan febern brutit ut. Doktorn sade, att
om jag kommit. upp på höglandet (över
1,000 meter över havet), kunde det lätt
blivit »blackwater» (svartvattens-) feber, och
den är ofta dödlig. Det var också
meningen, att jag skulle ha farit ensam, medan
Elsa stannat med Linnéa i Barberton. —
Nu följde de båda med till W. den 11 april.
Svårigheterna voro inte slut. Det kom smuts
i förgasaren och bensinröret, och vi blevo
sena, innan vi nådde fram. Där möttes vi
dock av så mycken kärlek fråni evang.
Josef Ntuli och de andra troende, som
tackade Gud och voro så glada, att vi trots
allt kunnat komma. Vi fingo bo i Ntulis
stora, runda hydda, där det fanns både
säng och bord, stolar och byrå. Mat fingo
vi också, så god man kunde önska sig. —
Jämför detta hem med en hednagård! Det
vore en riktig missionspredikan.
På söndagen foro vi till Kromdrai
kolgruva (20 km.), där det var stormöte med
nattvardsfirande. Där finns en skola, och
läraren sade, att nu hade han 87 barn.
Det är ju för mycket för e n lärare, men
som vi inte äni fått statsanslag för den
skolan, kunna vi inte betala en extra lärare.
Peter Moyane (läraren) är duktig att
undervisa, fast han inte är så högt
studerad själv.
Enligt era uppgift skall det finnas 30,000
infödda i Witbamks stad. Vi ha fått en
tomt för ett kapell i de inf. stadsdel, och
det är meningen, att vi snart skola börja
bygga. Katoliker, de engelska och
holländska kyrkorna, lutheraner m. fl. ha
verksamhet där; dock tro vi, att vi också
ha en uppgift där att förkunna
evangelium. — De troende skola själva bekosta
bygget. En del är insamlat, men inte nog
än. Jag gjorde upp kostnadsförslag på
måndagen (d. v. s. sluträknade, ty vi ha förut
gjort ritning och1 beräkningar). På aftonen
samlades de troende (mest unga mån). De
tyckte ju, att 1,000 kr. för materialerna
var mycket pengar, men de voro alla
ivriga att få huset byggt. Jag sade, att br.
Reinholdz lovat komma med mig för att
hjälpa dem; men tiden fingo vi bestämma
närmare längre fram.
Vi hade det gott tillsammans. Fick även
taga in några kvinnor i församlingen. Men
mot slutet av mötet, som fortsatte till kl.
11, kände jag mig illamående. Vi skulle
ha rest åter på tisd. morgon, men då låg
jag i dysenteri. Blev så mycket bättre på
fredagen, att vi kunde fara till Barberton
då. Men där fick jag sen stanna en vecka
til!. Fick så en injektion av doktorn på
torsd., och så foro vi till Sliongwe för att
besöka sysk. Reinholdz och L. Gustavson,
på fredag. Där fingo vi vara med på
söndagsskola och möten, som voro väl
besökta. På måndagsaftonen voro vi åter här,
efter nära fyra veckors bortovaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
