Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 Juli 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS S EG RAR
269
ne i den ställningen, att hon kan
vara till välsignelse. Alla människor
ha något inflytande över andra, men
först när Gud har fått gripa en själ,
kan hon vara till verklig välsignelse.
David hade fått erfara, att när han
förbidade Herren, sträckte sig ut efter
Honom och ropade till Honom, då
hörde Herren hans rop och ställde
hans fötter på en klippa. Han drog
honom upp ur fördärvets djupa grop.
Vi skola nu stanna inför fyra
personer, som vi känna till, tre från
bibeln och en från historien, och se,
vad Gud gav dem, och vad som
utmärkte deras ställning till Gud och
deras omgivning.
Jag vill först nämna en man, som
omtalas i Apg. 18 kapitel. Han
hette Apollos och kom resande från
Alex-andria till Efesus. Han var en
verklig kristen och väl bevandrad i
skrifterna. Det är nödvändigt att vara
hemma i Guds ord för att få andlig
kraft i sitt liv. Han trodde, att när
Gud hade sagt något, menade Han
det också. Apollos var brinnande i
anden och frimodig; han var icke rädd
för människor utan gick den rätta och
klara vägen. Läser du din bibel, du
unge vän? Det finns vissa
sanningar, som behöva bli så levande för oss,
att vi genom dem kunna hjälpa och
vägleda andra, som vi möta.
Apollos mötte två av Jesu lärjungar,
Akvi-las och Priskilla. Och då de hörde
honom, förstodo de, att Gud hade lagt
en ny sång i hans mun, och de togo
honom till sig och undervisade
honom grundligare i ordet. Vi böra
bli så befästade i tron, att vi också
kunna ta hand om dem som komma
i vår väg och undervisa dem om
sanningen. Det är en uppgift, som Gud
vill lägga på våra hjärtan och som vi
kunna lära av Apollos’ historia.
Jag hade en vän, en sjöofficer, som
blev mig till stor hjälp under min
första tid som kristen. Han hade
även gåvan att på ett utmärkt sätt
kunna tala till barn. Vid ett tillfälle
var det en gosse, som kunde svara
på alla frågor, som ställdes till
honom. Efter någon tid träffade min
vän honom på ett sanatorium, men
gossen var då icke någon kristen.
Denne gosse visste allt, men det hade
icke blivit förenat med hans liv.
Kristendomen hade icke trängt ned i hans
hjärta. Gudsordet måste bli
rättesnöret för alla våra handlingar, för
hela vårt liv. —
Den andra personen jag vill fästa
uppmärksamheten på är evangelisten
Filippus, som omtalas i Apg. 8
kapitel. Han kom genom Andens
ledning till Samaria, där han predikade
Kristus, och många blevo omvända.
»Och det blev stor glädje i den
staden.» (v. 8.) Varhelst, Filippus gick
fram, där spred han glädje omkring
sig. Därav förstår jag, att han
älskade den levande Guden. Det är ett
utmärkande drag, att när han
förkunnade Kristus, blevo hans åhörare
glada. I berättelsen om den
etiopiske hovmannen kommer ett annat
drag fram hos Filippus. När Gud
gav honom ett uppdrag, så lydde han
och gick åstad (Apg. 8:26.). Till
vilken välsignelse fick han inte vara
för denne hedning, som for fram där
på vägen, medan han läste profeten
Esaias! Han fick giva honom hjälp
och vägledning. Mannen drog hem
till sitt land igen, och vi veta icke,
vad det blev av honom, men vi ha
all anledning tro, att han fick vara
till yälsignelse. Det står, att han
glad fortsatte sin färd. Filippus fick
alltså även vid detta tillfälle sprida
glädje. Han hade själv fått erfara
den nya sången i sitt liv och fick
sedan göra andra människor glada.
När Gud sade något till honom,
lydde han genast, till och med när det
gällde att lämna sitt kära arbete i
Samaria. —
Till sist vill jag nämna en man från
historien. Ansgar var den förste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
