Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
de assisterande bröderna nedkallade Guds
välsignelse över församlingen och lokalen.
Därmed förklarades kapellet invigt.
Johansson höll en kort redogörelse för
verksamheten och kapellets uppförande; tack
framfördes till alla, som bidragit på ett
eller annat sätt. Lönen väntar därhemma.
Sångarna på platsen sjöngo två sånger,
varefter vittnesbörd följde av M. Pettersson,
G. Johansson och Ruth Johansson.
Det sista mötet i högtiden började kl.
8, då Ordspr. 4:18—19 ljöd kraftigt och
mäktigt. Där talas om stig och väg,
rättfärdiga och ogudaktiga, ljus och mörker.
Det är endast två skaror, som vandra på
jorden i dag, de som vandra på den smala
stigen och de som vandra på den breda
vägen. På en stig kan man endast gå
en och en, men på en väg kan man endast
gå flera sida vid sida. När det gäller
frälsningen, så är det frågan om den enskilde.
Må vi fråga oss, vilken väg vi äro stadda
på i dag. Är vi på stigen, då blir det
härligare och härligare, ty det bär hemåt
för varje dag.
Ja, så var denna härliga dag slut. Det
var en dag i Herrens gårdar, då månget
hjärta blev vederkvickt och Guds-ordet
verkade och blev för många dyrare och
kärare än förr.
Sångare från Berg medverkade med sin
varma och trosfriska sång. Goda
insamlingar gjordes även för byggnadskassan.
Enligt uppdrag
Ingrid Johansso 11.
Hemflyttad.
Himlen har blivit rikare och jorden
fattigare sedan vår käre vän och farbror
Johansson ’i Nybol, Hargshamn, fick ’flytta
hem til! den eviga sabbats vilan. Jag
glömmer aldrig hans sista ord i missionshuset:
»Säkert den sista gången jag är här. Jag
säger inte adjö. Men välkommen efter».
Hembudet kom sedan den 2 juni, då han
lugnt och fridfullt gick över gränsen. Hans
SEGRAR 3 i 9
åttiotvåäriga levnad på jorden kommer
säkert att bära spår efter sig. Vi unga
upp-landsevangelister minnas honom med
tacksamhet för allt han varit för oss. Alla de
stunder vi fått vara i hans hem och fått
uppmuntran och erfarit kärlek och
förståelse. Många äldre evangelister samt
missionärer, som gästat där, skola säkert, även
de, minnas det hemmet med tacksamhet.
Siå vile då farbror Johansson i frid till
uppståndelsens morgon.
Lönen väntar rik och stor!
H. A.
71 —
<Jnjpdmerv?
/jPvdelnirig
Söndagsskolans
världskongress 1 Oslo.
För flertalet av T. S. läsare kanske det
är alldeles främmande, att också
söndagsskolan håller kongress. En sådan
tilldragelse återkommer vart fjärde år. Denna
gång var det Oslo som inbjöd; 1940 blir
det i Syd-Afrika.
Vill nu låta våra unga vänner få en
hälsning från »Twelfth Worlds Sunday
School Convention». Kongressen började
den 6 juli och lokalen var Calmeyergt:s
missionshus. Välkomstmötet började kl.
7,30 e. m.. Ingen kom in som ej hade
korsets märke. Det internationella
märket var ett vitt kors på blå botten, med
inskription: »Chris t the hope of the vvorld».
Stora människomassor kantade gatorna
intill lokalen för att se de tre tusen
delegater, som nu kommo som ombud för
söndagsskolan. Portvakterna ropa:
»Sikandina-veriia ta plats på första galleriet».
Därifrån ha vi em god utsikt över det
hela. Innan första sången sjunges, är
lokalen fylld av främlingar från jordens alla
hörn. Där kommer Filippinernas sändebud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
