Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
i TRONS SEGRAR
våra hjärtan fylldes av lov och pris till
Honom, som kan »blåsa bort» de tjocka
regn-skyarna men också skingra otrons och
tvivlets moln. Ära, halleluja!
Och under söndagen flödade solskenet,
såsom ett bevis på Guds trofasthet och
allmakt. Vi förnummo även, att nådens
solstrålar glänste fram och uppenbarade
Herrens härlighet.
Förmiddagens möte inleddes med bön
och sång samt en hjärtlig välkomsthälsning
av vår käre församlingsföreståndare,
godsägare C. Storck. Sedan följde goda och
givande predikningar av missionsförest.
Classon och pastor Skoglund. Ordet
rannsakade våra hjärtan och gav oss anledning
att bedja: »Herre, för oss djupare in i Din
frälsning». Såsom avslutning pä
förmiddagens härliga möte fingo vi gå ned till
flodstranden och där vara åsyna vittnen
till en härlig begravningsakt. Två bröder
och en syster följde Jesus i »Jordans» bölja.
Himlen var öppen, och en helig stillhet
var rådande. Jesus, vår store dopförrättare,
hade varit före och döpt en av
dopkandidaterna i den Helige Ande. »Han
giver den Flelige Ande ät dem som äro
Honom lydiga». Prisat vare Hans namn!
Under eftermiddagens möte var ladan
fullsatt av en stilla lyssnande skara.
Vittnesbördet frambars av de förut nämnda
talarna samt fru Classon och evangelist
Herbert Karlsson. Goda offer för yttre
missionen upptogos under såväl
förmiddagens som eftermiddagens möten. På
kvällen samlades vi återigen till möte, dä ’flera
vittnen tjänade. Floden steg ibland oss,
och Guds namn blev storligen prisat.
På måndagen, den sista dagen i högtiden,
fingo vi samlas ånyo. På eftermiddagen
ledde pastor Skoglund ett intressant och
andemättat bibelstudium. Efteråt följde en
härlig bönestund på knä, dä längtande
själar sökte förnyelse och sjuka blevo
behandlade enligt ordet i Jak. 5:14.
På kvällen hölls konferensens sista möte.
Herren var nära och gav oss en härlig
stund. Bröderna fingo även i detta möte
frambära budskapet under Andens sanktion.
Den käre sångarbrodern Ludvig
Gustafsson tjänade under alla mötena och fick
vara till rik välsignelse genom sin
tros-friska sång.
Dessutom hade vi även i år glädjen att
få lyssna till härlig sång och musik
under söndagens möten av Betels sångare
från Vaggeryd. Gud välsigne eder med
nåd att troget tjäna yår härlige Jesus i
fortsättningen! Linder lördagens och
måndagens möten tjänade församlingens egna
sångare, med förstärkning av ett par
evan-gelistbröder och sångare från Starbäck.
När detta skrives, ringer ännu den sista
sångstrofen från konferensen i våra öron.
»Då vi aldrig skiljas mera,
ej en sorgens suck man hör,
Men ett »amen, halleluja!»
utav hela himlens kör.
Fridshälsning till alla Jesu vänner.
Enl. uppdrag
M. R.; H. H.
Invigning till döden.
När gladiatorerna i det gamla Rom
inträdde på arenan, gingo de — innan
de började sin kamp på liv och död
till åskådarnas förnöjelse — fram till
kejsarens loge och hälsade honom med
orden: »Hell dig, Caesar, de till
döden invigda hälsa dig!»
I 1 Kor. 4:9 skriver Paulus: »Mig
tyckes, att Gud har ställt oss
apostlar här såsom de ringaste bland alla,
såsom livdömd a män (gladiatorer):
ett skådespel hava vi blivit för
världen, för både änglar och
människor.»
Redan när Herren i Damaskus
sände Ananias till Saulus — som han då
hette — säger Han om denne: »Jag
skall visa honom, huru mycket han
måste lida för mitt namns skull» (Apg.
9:16). Och när Saulus sedan på
A-nanias’ uppmaning stod upp och lät
döpa sig, blev detta hans dop en
sannskyldig invigning till döden. Från den
stunden aktade den förre
Jesus-förföl-jaren icke sitt liv något värt för egen
del, blott han väl fick fullborda sitt
lopp (Apg. 20:24). Han hade blivit
en verklig Kristus-efterföljare. »Jag är
redo att dö för Herren Jesu namns
skull», betygar han för sina gråtande
trossyskon i Cesarea (Apg. 21:13).
Dö fick han också till sist för sin
Mästare. Enligt traditionen slutade han
under bödelns svärd. Men alltifrån
invigningsstunden i Damaskus var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
