Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
i TRONS SEGRAR
Som mörkt här synes. Halleluja!» Vi ha
hunnit bli rätt så bekanta med Jobs bok.
H. F:s dagbetraktelsebok »Ur livets källa»
ha vi fått oerhörd hjälp av, och vi måste
rekommendera den särskilt för alja lidande.
Författaren E. O—n hade ju själv att vada
igenom lidandesdjupen.
Fastän Ruth ännu inte hunnit upp till
50-talet, inrymma dessa år ganska mycket.
Barnaåren i det lugna smålandshemmet
voro onekligen de lugnaste, fastän även
barnen ha mycket att brottas med. Att bära
Kristi smälek, bara för att man tillhör ett
»läsarehem», kan vara hårdsmält nog för
barnen, så länge de inte själva avgjort sig
för Gud. Tvivlen kunna hitta vägen även
till den unga barnasjälen, ja, t. o. m.
tvivlen på Guds tillvaro. Detta hade Ruth
fått genomgå. Men då kom minnet av en
systers ljusa dödsbädd henne till hjälp.
»Jag ser Jesus», sade den döende
6-årin-gen; och all dödsfruktan försvann. Detta
kunde inte vara illusioner utan en
hälsning ifrån himlens ljusa värld. Det finns
en Gud, det finns en himmel!
Efter år av själskamp kommer det stora
avgörandet vid ett väckelsemöte i
Sommarsäte, då det skedde en övergång från
död till liv. I åratal förut hade Ruth
bedit om väckelse för att själv kunna bli
frälst. Hon trodde nämligen, att det måste
ske i ett väckelsemöte. Så kommer den
stora frågan om levnadskallelse.
Tillsammans med en annan väninna fördes
samtalet om vad de skulle bli. Att Ruth skulle
bli missionär, hade hon fått en sakta
viskning om redan vid 10-årsåldern genom
läsandet av ett Shanghaibrev. Därtill
kom-mo intrycken från Ernst G—ns (senare
missionär i Kina) besök i hemmet, vilka
fingo bidraga till att tanken mognade lite
mer. Sedan fick Ruth följa med en
hemmavarande syster till U. S. A. Hennes tanke
var nämligen, att det skulle gå lättare att
få sin utbildning för missionärsuppgiften
där. särskilt vad beträffar engelska
språket. Här blev det sex långa år av bidan,
då många andra möjligheter öppnades men
inte vägen till missionsfältet. Denna gick
över Sverige, där hon, efter genomgången
bibelskola på Götabro samt lite praktik i
sjukvård och ett par vintrar på
evange-listfältet i Närke och Östergötland, reste ut
till sin längtans folk och land Kina,
hösten 1916. Inte mindre än fyra av hennes
reskamrater ha för längesen nått det
himmelska målet.
Dagarna före jul 1918 hade skrivaren av
dessa rader den stora förmånen att som
maka fä hälsa Ruth välkommen till det
lilla missionärshemmet i Tatung. Vi fingo
med förenade krafter tjäna vår Mästare
på olika tegar där ute under två
perioder och stodo färdiga för den tredje.
Besvikelsen att till följd av sjukdom inhibera
vår resa har det varit svårt att förlika sig
med. Visserligen hoppades vi i det längsta
på en ändring till det bättre, för att kunna
ge våra återstående dagar åt Kinas
behövande millioner, men Gud hade utsett
något bättre för sin slitna tjänarinna. Till
himlen i stället för Kina gick färden, och
vem kan missunna henne det?
Ett ljust minne men också ett stort
tomrum har hon lämnat efter sig. Segerbytena
ha delvis gått framför, andra komma efter.
Jes. 49:12.
C. O—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
