- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtiosjunde årgången. 1936 /
385

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 19. 1 Oktober 1936 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR

3 i 9

kroppsligt trötta efter långa resor; men
så ha vi å andra sidan fått mottaga
mycket genom sammanträffandet med
guda-gripna kamrater och genom att någon
gång få vara åhörare och ej talare vid
varje möte. Vi ha gått rikare från varje
sådan högtid och tacka Gud även för de
rika missionsoffren, som framburits. V a
11-ligen ha våra besök endast omfattat
e 11 enda dag på varje plats,’ men vid
Djurs dala — vår kamrat Lilly
Gustafsons hemförsamling — gavs oss vinsten
av en längre konferens med givande
bibelstudier och offentliga möten. Glädjen
i Gud och kärleken till Hans verk bland de
svarta är vårt särskilda minne från de
dagarna. Må ingendera avtaga! Vid
Ene-b o g a hade vi ock som deltagare några
oförgätliga dagar i stillhet inför Gud, då
mänsklig stämma kunde tystna, under det
örat blev öppet att höra Herren tala.
Kanske hade Han ett särskilt ord, ett
uppdrag att säga till någon av de unga
såväl som äldre Kand den lilla skaran där.
Den rösten kräver lydnad, men däri
ligger vår högsta lycka. Ett varmt och
välsignelse rikt minne följer oss från
Lindesbergs-konferensen, där vi
också hade förmånen att få vara med och
deltaga men också mottaga» De
predikande bröderna voro från olika
sammanslutningar, och glädjande var att få
sammanträffa med en gammal helgelseförbundare,
professor Edwards från Amerika. En
skön Andens enhet rådde, och Guds ord
kom till oss i kraft och mycken
fullvisshet. Konf. började lördagen den 8 aug.
och fortsatte t. o. m. den 10. Redan från
början var den trevliga Betaniakyrkan,
som församlingen avgiftsfritt upplät, fylld
av vänner från när och fjärran; under
söndagens möten kunde inte kyrkan bekvämt
rymma alla, som önskade vara med. På
måndags e. m. voro pastorerna i
friförsamlingarna inbjudna, och de flesta
hörsammade och deltogo med korta vittnesbörd.
Detta var något nytt för oss, som varit
borta från hemlandet, men det kändes gott
och måste verka enande samt stärka
brödra-kärleken. Stora missionsoffer upptogos. Be-

taniakyrkans stora strängmusik tjänade
under hela mötet med upplyftande sång. E11
stor högtid var det, som säkerligen blir till
gagn för Guds verk även i dagar som
komma, om Jesus dröjer.

Äntligen gick ock vår väg till
Vrig-stad, och vi funno ett »Vilohem» i
Granbacken, fastän vårt besök där kom i
samband ined arbetsuppgiften. Det var sista
bussen för kvällen, som förde oss dit,
men både husfar och husmor hade
stannat uppe för att säga sitt »välkommen!»
Vi kände oss ock hemma bland de tidigare
gästerna, när vi nästa morgon möttes till
morgonbön före den lagom tidiga
frukosten. Solsken och sensommarprakt kan ej
beständigt förbliva och locka till
inbjudande kaffebord i det gröna eller långa
promenader under susande granar, men frid
och hemkänsla råda lika ostört inomhus,
när regnet piskar mot rutan eller
snöstormen yr om knuten. Här kände man, att
den trötte kan finna vila både lekamlig
och andlig. Gud vare tack även. för det
hemmet! Alltför hastigt måste vi slita oss
därifrån, men vi tacka Gud, som alltfort
ger styrka för nya uppgifter. Vår tid att
verka för Herren är dock så kort och
därför så mycket mera dyrbar!

Till de vänner vi besökt bedja vi att få
frambära ett tack, och dit vi ännu ej
hunnit: en hälsning! Så långt möjligt är,
vilja vi utnyttja den återstående tiden före
vår återresa till missionsfältet.

G e r h. och Ester Monson.

Berga den 17 sept. 1936.

Hälsning från sommarens
tältmission.

Sommaren 1936 ligger nu bakom, ocli
höstens vindar äro i annalkande. 1 och
med detta är också årets tältkampanj slut.
Då säkert många av våra vänner ha följt
oss i bön och torde vänta att få något
meddelande 0111 arbetet, vill jag i al!
korthet delgiva något.

Eftersom tältet övervintrat i Vittsjö, var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1936/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free