Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 21. 1 November 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
’ 417
romerska väldets utgestaltning i de tio
lvornen, vilddjurets eller »det lilla
hornets» verksamhet i satanisk kraft,
förföljandet av de heliga, de stora
doms-skakningarna etc. Den första
tilldragelsen under slutperioden eller det som
inleder slutperioden är det första
inseglet i Upp. 6, då ryttaren i
detta insegel drager ut för att segra
och, som redan är antytt i en not,
åvägabringar ett slags fred, en
skenfred, vilken den andre ryttaren
därefter borttager från jorden. Men
före Lammets brytande av inseglen
hava vi den stora scenen i Upp. 4:de
och 5:te kap., då efter dörrens
upplåtande i himmelen (4: 1) Johannes ser
de tjugofyra äldste, klädda i vita
kläder och med gyllene kronor på sina
huvud, sitta på troner omkring
Honom, som intager den stora tronen.
De 24 äldste representera
församlingen eller närmare bestämt alla som
voro med vid den stora tilldragelsen,
som beskrives i 1 T ess. 4:15—18;
ty den symboliska målningen i Upp.
4:1 f. är uppfyllelsen av det
betydelsefulla stället i 1 Tess. 4. Herren
öppnar då himlens portar för sin
församling. Vad som skildras i Upp.
4—5 är den stora scen av
tillbedjan, lov och pris, som äger
r u m i h i mmelen efter f ö r s a
m-lingens uppryckande, efter
uppfyllelsen av 1 Tess. 4:15
—1 8. Under denna härliga scen
tager Lammet boken med de sju
inseglen ur Hans högra hand, som sitte/
på tronen, vilket framkallar ett nytt
frambrytande av lov och tacksägelse
från de 24 äldste, från änglaskarorna
och slutligen från allt skapat. Alltså
Lammet tager icke boken ur Faderns
hand, förrän Han har sina frälsta, sina
bröder och medarvingar (Hebr. 1:9;
2:12) församlade omkring sig. Och
först därefter börjar Han bryta
inseglen, såsom vi läsa i kap. 6. Vi
hava här händelserna i sin tydliga krono
logiska ordning. (Forts.)
Tror du förrådet räcker1
C. H. Spurgeon brukade tala om,
hur lian en gång måste le åt sina
fantasier, då han höll på att bereda sig
för sin predikan. Han skulle ha sin
text ur Josefs historia och tänkte
särskilt på de omätliga
spannmålsförråden, som voro upplagda för de sju
hungeråren. I tankarna konstruerade
han en bild av dessa kolossala lager
av säd och såg, huru alla
spannmålsmagasin voro fulla från golv till tak.
I sin livliga fantasi såg han då en
liten råtta, som gömt sig i hörnet
av ett stort sädesmagasin, och satt där
och oroade sig vid tanken på att
dessa förråd säkerligen inte torde
räcka för hennes behov. I stället för att
äta sig mätt satt hon och grämde sig,
tills hon bestod av bara skinn och ben.
Och jag fruktar, brukade Spurgeon
tillägga, att det bland eder, som tro
på Jesus, finnas sådana som, ehuru
de äga tillträde till nådens
outtömliga förråd — »Kristi outgrundliga
rikedomar» — likväl frukta, att dessa
icke skola räcka för deras behov.
»Månne jag skall bli bevarad?» fråga
de sig med ängslan. »Kan jag få
seger över mina syndiga böjelser?»
»Skall jag verkligen bli fullkomnad
till sist?»
Detta är intet annat än den lilla
råttans fruktan. Jo du, det finns säd
nog i magasinet!
Bed för den
pågående
bibelkursen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
