Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
TRONS I SEGRAR
parentes. Församlingens födelsedag
var den första pingstdagen, då den
Helige Ande nedkom från himmelen,
och avslutningen av församlingens
jordiska historia hava vi i 1 Tess. 4:15
—18. Mellan dessa båda punkter är
församlingens historia tydligt
markerad och åtskild från Israels
profetiska tideräkning, d. v. s. de 70
veckorna, och Herrens återupptagande av
sitt handlande med egendomsfolket.
I det redan citerade stället i Apg. 15
läsa vi: »Därefter», nämligen
efter Guds uttagande av ett folk för
sitt namn bland hedningarna (v. 14),
det är efter utkallandet av f ö r s a
m-1 ing en, »skall Jag vända tillbaka och
återuppbygga Davids fallna hydda och
återuppbygga dess ruiner och
återupprätta henne» (v. 16). När
församlingens historia är avslutad, vänder
Herren sig till Israel; då återupptages
dess avbrutna profetiska tideräkning,
och den 7 0:de veckan, som ännu
återstår, begynner sitt lopp. Nu
ha vi nått själva den viktiga och
avgörande punkten. Den 70:de
veckan med alla de utomordentliga
tilldragelser den innefattar kan icke
begynna, förrän
församlingens historia är avslutad, d.
v. s. förrän församlingen är uppryckt
till Herrens möte i luften enligt 1
Tess. 4: 15—18. Den 70:de veckan är
slutperioden, tiden för alla de stora
tilldragelser, som föregå Konungens
uppenbarelse: de båda vilddjurens
uppträdande och verksamhet, de
fruktansvärda domsskakningar, som inleda
»Herrens dag» etc. Den sista
hälften av veckan, de 42 månader eller
1,260 dagar, som upprepade gånger
nämnas i Uppenbarelseboken, är
»den stora vedermödan». Den
70:de veckan är den sista perioden av
den närvarande tingens ordning, det
allra sista skedet av »hedningarnas
tider» (Luk. 21:24). När Herren
kommer och sätter sina fötter på
Oljeberget (Sak. 14:4), då slutar både den
70:de veckan, eller m. a. o. Israels
doms- och förnedriingstid, och
»hedningarnas tider». Därefter följer »H e
r-rens da g», om vilken vi läsa, att
»Herren allena skall vara hög på den
dagen» (Jes. 2) — då Herren
regerar såsom rättfärdighetens och fridens
Konung.
Med hänsyn till sakens stora vikt
må vi ägna ett ögonblicks
uppmärksamhet även åt det betydelsefulla
stället i 2 Tess. 2 om »det som hindrar».
Vi skola finna, att det ena stycket i
Skriften icke motsäger det andra, utan
att det är en slående harmoni. Innan
Herrens dag inbryter, »måste avfallet
hava skett och syndens människa,
fördärvets son, blivit uppenbar», läsa vi.
»Herrens stora och fruktansvärda dag»
är Herrens uppenbarelse i makt och
härlighet, då Han kommer såsom
Konungen och Domaren. »Syndens
människa» är Antikrist. Innan Herrens dag
framlyser över världen, skall avfallet
(det avfall, i vars förberedande stadium
vi nu äro inne) hava nått sin fulla
utveckling och mognad, en utveckling,
som bringar avfallets själva spets och
krona, »den laglöse», fram på
skådeplatsen. Men så säger aposteln, att
det är något som »hindrar», hindrar
både avfallet att stiga till sin höjdpunkt
och »den laglöses» framträdande. Han
talar om »det som hindrar» (v. 6)
och »Den som hindrar» (v. 7). Den
som hindrar» är en person. Orden
lyda: »Ty laglöshetens hemlighet är
redan verksam; allenast (är det) Han
som nu hindrar, till dess Han
kommer ur mitten (så grundtexten). Och
då skall den laglöse varda uppenbar»
etc. Han hindrar »nu», säger texten
(näml. på apostelns tid), och Han
hindrar, till dess den laglöse bliver
uppenbar;* det är alltså en person som lever
länge. »Han som hindrar» är den He-
* Ordet »nu» är eftertryckligt i
grundtexten. Detta n u betecknar egentligen hela
församlingens tidsålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
