Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 TRONS I
Komati kyrka skall fyllas av efter Oud
längtande själar, även då vi inte ha
stormöte. Det kostar mera att hålla ut i
tider av slöhet och avfall, än då väckelsens
ande är verksam och folket strömmar till
mötena. Skall fältet lämnas därför, att det
är hårt? Nej! Det finns skaror, som
behöva frälsas, även om de ej bo så nära
missionsstationen, att man därifrån kan se
deras hyddor. De bo inne bland snår och
törnen. Det gäller att söka upp dem, då
de ej vilja söka upp missionären eller
komma till mötena. Vem är villig?
Det gläder oss mycket, att en ny
missionär möjligen snart kommer ut, en som
därtill är sjuksköterska. Vi behöva
förstärkning, ty fältet är stort och1 vidsträckt.
De sjuka behöva hjälp och lindring i sin
nöd. Detta är ett arbete, som öppnat
vägen till månget hjärta. Undrar, om ej
tiden är inne, att mera göres i det
avseendet även i vår mission? Vi tacka Gud
för varje gåva, som inkommer till
sjukhus-bygget vid Shongwe M. S., och vi
fröjdas åt dagen, då det blir färdigt för
användning. Vi ha mycket långt till
närmaste sjukhus. Vilken välsignelse blir det
ej att få ett sjukhus på fältet här uppe,
där feber och sjukdom ofta härja! Ej sä
få sjuka komma hit. Ofta är det fall, som
kräva sjukhusvistelse, och det är ej
roligt att ej kunna taga emot dem. Dock
göra vi, vad vi kunna, för att hjälpa.
Vi ha under juli månad haft besök av
kamraterna Bengtsons, Samuel Johansson
samt O. Abrahamson och J. Lindqvist samt
nu i sept. av br. K. V. Karlson. Vi hade
goda möten, och deras besök var till
glädje både för oss och de svarta. Det är
alltid en glädje att besöka Emangweni,
ty där finns en liten skara troende, och
skolan besökes av rätt inånga barn. Det
var ju där våra syskon Monson, kämpade
så hårda strider i början. Deras arbete
har ej varit fruktlöst.
I söndags hade jag möte på andra
sidan floden med vallpojkarna. De hade sitt
söndagsnöje i att tillbringa mesta tiden av
dagen i vattnet; men då bilen började surra,
kommo de av nyfikenhet upp; och sedan
SEGRAR
Carl rest, sökte jag samla dem till möte
under ett träd. Dagen var het, och solen
brände. En av gossarna sade: »De andra
springa bort». Men om en liten, stund
voro vi 24 stycken samlade, därav några
äldre. Visst var det svårt att hålla tyst,
men de flesta lyssnade, och vid slutet av
mötet stodo två av de större pojkarna upp
och gåvo till känna, att de gåvo sina
hjärtan åt Jesus.
Det har nu blivit verklighet att börja
med byggandet av en kyrka vid Witbank.
Bröderna Thorell, Reinholdz och min man
reste i måndags dit för att med de svarta
troendes hjälp söka få ett samlingshus till
stånd. En av evangelisterna därifrån, J.
Ntuli, var här helt nyligen. Då han ju är
född här i trakten samt fostrad i denna
mission, har han en särskild kärlek till
H. F. Församlingen vid Witbank har växt
fort, och nu finnes ett medlemsantal av
omkring nittio. Må Oud rikligen välsigna
arbetet där i fortsättningen!
Solen har sjunkit bakom bergen. Allt i
naturen är så tyst och lugnt, och man
förnimmer skapelsens trängtan efter
förlossning. Andedyrkarnas trägna slag på
trolltrummorna ka tystnat för kvällen, och
de besatta såväl som andra söka sig till
ro i sina mörka hyddor. Stegen av de
dansande ha upphört — man har vaktat
sitt hem för avlidna onda människors
andar genom skrän och trumslag. —• Ett
överväldigande vemod tränger sig in i
själens innersta, och! man frågar: »Vad kan
göras för att rädda dessa arma från
döden ?»
Med fridshälsningar!
Elsa F r i d o I v.
Sprid vår kalender
Förbundsfacklan!
Lämplig julklapp.
Skynda att rekvirera!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
