Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
’ 455
Ej under, att skalder och poeter ha
sjungit kärlekens lov, och likväl ha
de allra flesta varit främmande för
kärleken själv. 1 Joh. 4:16. Det kan
ej förnekas, att en person är värd
lika mycket som han älskar (1 Kor.
13) och att han är vad han älskar.
Joh. 14:23, 24.
O låt mig vara till för Jesu hjärta
Och gömd uti Hans välbehag.
Sä att jag rnå i både fröjd och smärta
Behärskas av det högre livets lag!
Känner du igen Guds röst?
»Då kom Herren och ställde sig
där och ropade såsom de förra
gångerna: ’Samuel! Samuel!’» 1 Sam. 3:
10.
Märk, huru enträgen Gud är. Fyra
gånger kom Han och ställde sig
och ropade. Giv akt på huru Han
står utanför dörren och klappar.
Först kallade Han, Samuel blott en
gång vid namn; men efter tre fåfänga
försök att väcka hans uppmärksamhet
ropar Han ivrigt hans namn två
gånger: »Samuel! Samuel!» Detta har
blivit kallat Guds dubbla klappande. Sju
eller åtta gånger omtalas i bibeln ett
sådant dubbelt klappande: »Simon!
Simon!» »Saul! Saul!» »Abraham!
A-braham!»
Huru kunna vi säkert veta, att det
är Gud, som kallar oss? V i kunna
känna igen Guds kallelse
genom dess ökade kraft. Om ditt
hjärta får ett intryck och du ej säkert
vet, var det kommit ifrån, så bed;
framför allt handla i enlighet med det
så långt som möjligt, följ den riktning
det utvisar — och när du upplyfter
ditt hjärta till Gud, skall intrycket ökas
elier försvinna. 1 senare fallet låt det
fara; men ökas det, så följ det, vad
som än må ställa sig i vägen.
Troende vänner kunna
hjälpa oss att pröva Guds kal-
lelse. Den gamle Eli märkte, att
Herren hade kallat ynglingen, och han
rådde honom, huru han skulle svara.
Våra särskilda gåvor och
omständigheternas ledning skola helt visst också
sammanfalla med Guds kallelse.
Vi kunna pröva Guds
kallelse genom dess verkan på
oss. Leder den till självförsakelse?
Driver den oss till att lämna vårt
trevliga hem och gå ut i kölden?
Nödgar den oss att gå ut och tjäna andra?
Gör den, oss mindre själviska, mera
kärleksfulla, mera ödmjuka? Allt som
bidrager till att sätta ner vår stolthet
och ära Gud kan i sanning anses som
Guds vilja. Var snar att svara på
kallelsen, och frambär sedan utan fruktan
det budskap Herren givit dig.
F. B. M e y e r.
En fånges vittnesbörd.
Vi hade en frigiven fånge med i vårt
möte förra söndagen. Efter fem år
var han glad att åter vara fri.
Efter mötets slut gav han följande
vittnesbörd.
»För fem år sedan kom jag till
Ma-ritzburgs fängelse för stöld. Jag
kunde då ej läsa ett ord. Hade ingen
kunskap om Gud, och frälsningens
väg kände jag ej till. I dag är jag
frälst och av min lärare där har jag
blivit döpt inom fängelsemurarna. Jag
kan nu läsa mitt nya testamente. Jag
har lärt mig också detta i fängelset,
ty jag har gått i skolan, som lärarea
har där på lördagseftermiddagania.
Jag känner mig som en ny människa
nu, då jag går hem till mitt folk Men
jag behöver förbön. Bed för mig!»
Vem i H. F. vill bedja för denne,
ryckt som en brand ur elden?
»Jag var i fängelse och I kommen
till mig.»
Pitermaritzburg 22 okt. 1936.
H. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
