Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1936 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 TRONS I
sitt ormhuvud i själen. Det är i
sanning inte gott att älska, när man ej
får röna kärlek tillbaka. Och likväl
ljuder maningen: älsken! Men hui
skall det kunna ske?
Ja, ingen blir en kärleksfull
Johan-nessjäl i egen kraft. Kärleken måste
komma till oss ovanifrån. Endast i
den mån kärleken från Gud får rum
i vår själ, kunna vi i sann mening
älska varandra. Det är endast pä
knä inför Guds nådatron, som vi
lära oss att älska våra bröder. När vi
i ödmjukhet mottaga Guds förlåtelse
och omskapande kärlek i vår egen
själ, då tändes kärlekens heliga eld
där inne. Och ju mer vi låta omskapa
oss och våra liv, ju djupare elden
o-vanifrån får bränna bort slagget,
hatet, bitterheten och själviskheten,
desto mer flammar kärlekselden upp.
Det är gott med allianssinne, men
bottnar ej detta i en allt djupare
överlåtelse åt Gud i själarnas värld, då
har allianssinn&t dock ej så mycket
verkligt evighetsvärde. Kärleken
sitter ej i munnen och i bekännelsen.
Den sanna kärleken sitter i hjärtat och
sinnelaget. Så länge vårt själviska
jag härskar obrutet på hjärtats tron,
så länge blir allt tal om kärlek, alla
höga bekännelser till trots, en
klingande malm.
Kärleken gör en människa lycklig.
Ingen skall kunna komma och påstå,
att dessa människor, som i tid och
o-tid baktala varandra, söka hämnas på
varandra och i allt leva självlivet i
dess obrutna form, äro lyckliga i
detta sitt förehavande. Intet tynger
väl ner vårt sinne såsom hat och
bitterhet mot nästan. Den som går och
ruvar på hämnd mot sin broder får
själv lida under det bittra sinnets
oerhörda börda. Då däremot den, som
av hjärtat kan och vill förlåta och älska
trots förmenta oförrätter, alltid kan
få känna sig glad och lätt i själen.
Synden är en börda, det påståendet
är även rent psykologiskt så riktigt,
SEGRAR
att ingen kan förneka det. Vi
människor äro icke skapade för hat och
bitterhet. Gud, som skapat oss, är
Kärleken, och vårt rätta element är
kärlek.
Älsken varandra! Låt det bli mer
kärlek bland kamraterna i den
ungdomsförening, där du hör hemma 1
Fordra mest av dig själv! Min
bestämda övertygelse är den, att skall
det bli en kärlekens anda bland den
troende skaran, då måste varje enskild
börja älska utan att fordra att bli
älskad tillbaka. Vi måste älska och söka
förstå, även där vi ännu så länge
kanske bemötas med en viss
misstänksamhet och ovänlighet. Vi måste
älska utan att tala så mycket därom,
älska av hjärtat och inte bara med
munnen. Kärleken i om så bara vore ett
varmt handslag eller en vänlig blick
är en bättre predikan än ramsor av
ord och religiösa fraser. Men
kärleken måste vara av Gud och komma
av hjärtat och ej bestå i de pådragna
söndagskläderna och bönehusminen.
Kärleken varar även ute i
vardagslivets enklaste handlingar, om den är
född ovanifrån. När Guds folk möts
ute i vardagslivets växlande
företeelser, då skall det märkas, att de
känna igen varandra och äro ett i
kärleken även där. Den kristendom, som
bara består i vackra söndagskläder,
duger ej och är ej av den art, som
vår Mästare velat se bland sina
lärjungar.
Alltså låt det bli mer kärlek i ditt
eget hjärta! Låt de andra bröderna,
som Gud ställt just dig att vara en
broder ibland, känna och förnimma i
helg och socken, hur du älskar dem,
därför att de äro barn av samme Far
och ha upplevt samma nådens under
som du! På denna välsignade
broderskärlekens väg skall också världen
förnimma något av Guds evigt stora
kärlek till syndare på jorden.
J. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
