Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1936 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 TRONS I
Evangeliska Alliansens inbjudan till
allmän bönevecka den 3—10
januari 1937.
Till alla dem, som allestädes
anropa Gud i Jesu Kristi namn.
Käre Bröder och Systrar i Kristus!
Evangeliska alliansen, som under de
gångna nittio åren utan avbrott årligen
utsänt kallelse till allmän bönevecka,
inbjuder eder att ägna den första hela
veckan av år 1937 åt tacksägelse och bön.
Den tid, som vi nu uppleva, är i
högsta grad allvarsmättad, både för kyrkan
och i världen. Kristi auktoritet sättes
öppet i fråga. En stor nation har i det
tjugonde århundradet av vår kristna
tideräkning officiellt uppgivit all religiös tro.
Den materialistiskt kommunistiska
åskådningen utgör ett höt mot kristendomen;
och den nationalistiska rörelsen i skilda
länder, vilken kan komma att innebära ett
förnekande av människokärlek och
fredsvilja, hotar på nytt världsfreden. Den
kristliga trons avtynande och det kaotiska
tillstånd i moraliskt avseende, som blivit en
oundviklig följd härav, kunna motverkas
endast därigenom, att andliga krafter sättas
i rörelse. Vi måste bedja eller förgås.
Aldrig sedan den allmänna böneveckan
började iakttagas har maningen till bön
varit mer behövlig än nu, och aldrig har
behovet av gemensam uppslutning varit
mer trängande.
En kristen behöver emellertid icke, trots
det nuvarande världsläget, hysa någon
fruktan. Den kristna trons grundvalar
förbli orubbade och oförändrade. »Guds fasta
grundval förbliver beståndande.» Om vi
förstå betydelsen av detta löfte, skaill vår
världsomspännande bönegemenskap leda till
en andlig förnyelse av församlingen och
tiLI en ny tingens ordning, i vilken
rättfärdighet, frid och fröjd i den Helige
Ande är tecknet på ankomsten av det rike,
som vi alla dagligen bedja om. Låt oss
därför under hela denna heliga bönevecka
SEGRAR
söka fatta, huru stora våra förmåner och
hur stort vårt ansvar är. Den stora skaran
av bedjare, som stämma möte med oss vid
nådens tron, är ett bevis, tör att bönen slår
en bro över alla avstånd, övervinner alla
skiljaktigheter i språk och gudstjänstformer
samt förenar oss i att älska och tjäna den
Fader, »från vilken: allt vad fader heter
i himmelen och på jorden har sitt namn».
Låtom oss därför under denna
bönevecka ärligt och troget undersöka de
andliga behoven, både dem som beröra vårt
eget personliga liv och dem, som gälla
våra samhälisptikter. Låtom oss bedja
Herren, att Han giver oss del av sin egen
syn på församlingen och på världen, och
låtom oss i ljuset därav frambära våra
böner och förböner. Detta kommer att
bevara oss från trångsynthet och hjälpa oss
att bedja i enlighet med Guds allt
omfattande vilja och med hjärtat i brand för alla
i Kristus frigjorda och för de förlorade i
hela vida världen.
Vi anhålla, att de angivna ämnena för
bön och tacksägelse måtte komma till
användning, detta med tanke på den enhet
i bön, som de äro ämnade att främja, ja,
vi bedja enträget, att de måtte få den
vidsträcktaste spridning och användning. Må
våra böner vara verkliga hjärteböner,
sakliga, enträgna, andefyllda, sådana som bära
vittne om vår tro på bönens gudomliga
kraft.
SÖNDAGEN DEN 3 JANUARL
Följande texter föreslås för
predikningar och föredrag:
»På samma sätt må ock edert ljus lysa
inför människorna, så att de se edra
goda gärningar och prisa eder Fader, som
är i himmelen.» Matt. 5: 16.
»Vänd tillbaka hem oqh förtälj, huru
stora ting Gud har gjort med dig.» Luk.
8: 39.
»Jag beder, att de alla må vara ett.»
Joh.. 17: 21.
»Se, jag gör allting nytt.» Uppb. 21:5.
MÅNDAGEN DEN 4 JANUARI.
Tacksägelse och bekännelse.
Låtom oss tacka Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
