Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1936 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
’ 493
Från läsekretsen.
Huru jag blev bekant med
Helgelseförbundet.
»Jag tänker på forntidens
dagar, på år, som längesedan
hava gått.» Ps. 77: 6.
En av de många nätter, då sömnen
flydde från mig, kom maningen så tydligt:
»Skriv i T. S., hur du blev bekant med
Helgelseförbundet». Vetande, att mesta
behållningen blir om man lyder, tar jag
pennan, och orden forma sig så:
För något år tillbaka hade en av
Smålands många mörka platser haft en
be-sökelsetid, i det att väckelsens Ande föll
så tung över trakten, att man kom att
tänka på gamla tidens väckelser. En av
socknens söner, som rest till Amerika för
a-|t skaffa sig jordisk vinning, mötte där
sitt livs Gud. Han blev härligt frälst och
av Gud kallad att gå med frälsningens
evangelium till sin arma hembygd, där
människorna inte visste, att man behövde
födas på nytt för att komma till himlen.
Dock skulle inte natt förbliva. Den unge
mannen var nu hemkommen och började
vittna och sjunga om frälsningens
hemlighet, och resultatet blev, att det blev
syndanöd, så det både hördes och
kändes, och1 i eftermötena föll människorna
hoptals tiill Jesu fötter. Hur mången kamp,
hur många heta tårar har inte fallit på
de kanske murkna golvtiljorna i de låga
stugorna. Lokal fanns ju ingen. M,en det
blev seger, och renad i Lammets blod gick
man hem för att börja vinna fler; ty man
kände, att det gamla var förgånget —
halleluja! — och jag önskar, min vän, du
skulle hört, hur lovsången ljöd i backarna,
då vi på kvällarna gick de kanske
milslånga vägarna från mötena. Heliga
platser! Heliga minnen!
Församlingsbildande och dylikt hade vi
inget begrepp om då; men som tiden gick,
föddes behovet att bilda församling —
någonting som blev en stötesten för sock-
nens visa, vilka blev helt nitiska att varna
och förmana för den nya läran. Men Jer
sus gick, som fordom, segrande genom
hopen.
Under tiden hade Gud lett stegen på
en av H. F:s evangelister, att hän hittade
väg även till oss. Vi undrade nog, vad
den blyge ynglingen kunde ha att säga,
men o, de mötena! Kärleken till Gud
växte, och vi lärde oss också att älska
evan-gelisten, och1 vi räknar det som nåd att
få bedja för honom, där han nu arbetar
bland Afrikas okunniga folk. Men han
hade också några T. Si. och några
Facklor med sej.
Nu var bekantskapen gjord med
Hel-gelseförbuindet, trots att ingenting sades
om »samfundet». För egen del kände jag:
»här hör jag hemma», och den känslan är
starkare i dag än då. Sex årgångar
Facklor ha tryckts sedan dess, men med
förkärlek tar jag fram den första, och1 en
suck till Gud manas fram, att aldrig vi
må förlora vår första kärlek. Sedan bad
vi Gud i barnslig enfald, att Han skulle
sända flera evangelister till oss. Tror du
vi kom på skam? De kommo genom
Andens tillskyndelse i- en jämn ström, och
vi prisa Gud för de välsignelser Han
givit oss genom våra kära evangelister. I
dag räknar vi över trettiotalet, som besökt
oss. Gud löme dem alla!
Evangelister! Försumma aldrig de
undangömda platserna! »Uppsök de vilsna, gå
till dem!» Du kanske blir trött, ty vägen
kanske är dålig, kanske också tom på folk,
liksom när Filippus gick; men gå i alla
fall! Vad gör det, om kläderna blir
blank-nötta, bara Du har nånting att ge folket,
som i många fall, liksom på apostlarnas
tid, inte ens vet, att Helig Ande ar given!
Tacka Gud, att Du får gå! Kom ihåg, att
det finns dem som stå inför stängda
vägar, med ett hjärta, som blöder för
mänsklighetens nöd. Gud göre oss alla trogna
Överherden!
En av kärvarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
