Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 TRONS J SEGRAR
"Du är Gud, Du allena".
Vilken underbar Gud vi hava! Huru
stor i nåd och barmhärtighet, huru
långmodig Han är! Vilket tålamod
Han har med oss! Han förlåter
synder, helår brister och renar ifrån all
orättfärdighet. Han har ett
fadershjärta, som varkunnar sig över sina
elända, som ropa till Honom. Ja, Han
älskar så som ingen annan. »Gud är
kärlek.» Hans nåd varar evinnerligen,
och den är var morgon ny. Men Han
dömer också och straffar alla
ogud-aktiga, som ej vilia omvända sig och
mottaga Hans nåd till frälsning, och
Han lämnar icke heller sin ära åt av*
gudar. Vår Gud är ock
outrannsak-lig i alla sina verk och gärningar, och
vem kan fullt fatta Honom i vad Han
gör? Ja, sådan är vår Gud, och det
är underbart, att ju närmare vi
komina Honom och ju mera vi lära älska
Honom, ju större och dyrbarare blir
Han för våra hjärtan. Ju mera vi få
känna av Hans kärlek och tålamod
med oss, ju mera outrannsakliga bli
Hans vägar. Hur mycket vi än söka
fatta av Hans nåd och barmhärtighet,
så finna vi, att vi ändå knappast
bör-jat.
»Hur underlig är Du i allt vad Du
gör! Vem kan Dina vägar förstå?»
Otaliga äro ännu i vår tid
bevisen för Hans bönhörelse och hjälp i
nödens stund och huru Han just i
rätta ögonblicket griper in med sin
hjälpande hand. Det kunde nämnas
många, många sådana, likasom även
bevis på Hans rättfärdiga dom över
förhärdade syndare.
Endast en sann händelse, som jag
för ej så länge sedan hörde berättas
och som gjorde ett djupt intryck på
mig, vill jag här meddela.
En troende sjuksyster var i sitt ädla
kall och sin uppoffrande kärlekstjänst
på Estland under sommaren 1933.
Bland den massa ryska flyktingar, som
bo där invid gränsen till Ryssland,
råder stor nöd och mycket lidande.
Där fanns i en sammanhängande rad
tre byar med en befolkning av
omkring 1.000 personer i varje by.
Man sökte också där så mycket som
möjligt sprida evangelium bland
dessa arma, olyckliga människor. En
19-årig yngling blev omvänd, kom hem
och berättade detta för de sina. Hans
fader blev vid denna underrättelse
näs-tan vild och började rasa på ett
fruktansvärt sätt samt sade, att någonting
sådant icke kunde få hända eller tålas
i hans familj, varför han sade sig
nödgas slå sin stackars son ända till döds,
om denne ej ville övergiva denna
dumhet, som han ansåg vara så farlig. Det
blev nu en allvarlig bönekamp bland
de troende. De bådo ödmjukt,
innerligt och uthålligt, att Gud måtte
gripa in och komma med hjälp på
något sätt. Och det gjorde Herren
även nu. Ynglingens fader hade ej
mod att börja exekutionen i nyktert
tillstånd, varför han drack sig drucken
och somnade. Rusdrycker finns det
nog även i den största fattigdomen.
De troende vakade och höllo ut i
bönen, och se, Herren hörde deras
bön, men på ett sätt, som de
knappast torde hava väntat. Den arme,
druckne mannen dog under rusets
inflytande. Detta gjorde nu ett djupt
intryck på alla, även på de oomvända,
men så där gör Gud. Han säger sitt:
»Hitintills men icke vidare». Han hör
bön och hjälper sina stackars barn,
som i sin nöd ropa till Honom, och
Han visar även sina fiender, vad Han
förmår. En underbar Gud!
Ja, »Honom, som förmår, vare ära!»
Th. E.
Synden måste i grund bliva dödad,
annars skall den döda dig.
M. Luther.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
