Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. 15 Januari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TRONS J SEGRAR
Dessa tre gmndfaktorer: tro, hopp och
kärlek, finna vi på flera ställen i Pauli
brev. Slå upp och understryk tro, hopp,
kärlek i Rom. 5: 1, 2, 5; Kol. 1: 3, 4;
1 Tess. 1: 3; 1 Petr. 1: 21, 22 m. fl.
spridda ställen.
»Dessa tre» äro beståndande. Även då
vi ii härligheten få se det som vi här
hava trott och hoppats, upphöra icke tro
och hopp; ty vi kunde icke existera
(åtminstone vore det ingen lycklig existens),
om vi saknade tro och hopp. Tvärtom,
vad vi sett uppfyllt skall fullkomna vår
tro och vårt hopp. Vad kärleken angår,
så är det icke delade meningar om att den
förbliver.
Borde icke detta egga oss till att
för-kovra oss i tro, hopp och kärlek, vilka äro
himmelrikets »guld, silver och ädla
stenar», någonting som ej förgår, då »dagen»
skall pröva, vad vi verkligen äga.
Sälj lösnummer
av Trons
Segrar!
Även det är en god och
välsignel-sebringande mission.
Lösnummer erhållas från
expeditionen för 10 öre pr nummer och få
säljas för 15 öre. Lösnummer
beställas och Iikviden insändes
lämpligast samtidigt med beställningen å
Inbetalningskort (gul blankett), vilket
adresseras till Trons Segrars
expedition, Götabro, Hardemo. På
därför avsedd plats insättes
postgironumret 13922.
Något för barnen.
Provet.
(Forts.)
Eftermiddagssolen hade redan sjunkit i
väster, och skymningen började sänka sig
över dalen. Kanske detta gjorde sitt till
att Knuts hjärta var tungt som bly och
blev allt tyngre och tyngre. Skulle han
gömma pengarna och använda dem för
egen del? Det skulle verkligen bli gott
att få litet av varje för dem, och Gren
visste ju inte om något! Han hade ju
tagit fel och trodde att det var en
tiokrona, som han skulle ge tillbaka på. Knut
var styv till att räkna. Han visste väl, vad
han skulle Ijaft igen på handeln, det var
två och femtio. Men nu hade han sju och
femtio, det var då säkert. — —
John Grens bostad låg ett stycke
bortom butiken. Det var en vitmålad
tvåvåningsbyggnad med glasveranda och
stora, ljusa rum.
Det är lördags kväll. En hemtrevlig, varm
känsla förmärkes i det vackra rummet, där
Gren själv sitter i en soffa med benen över
varandra och tänker. Han har ett
vemodigt uttryck i sitt ansikte. Han är
färdig med ännu en dag. Affärsboken är
genomsedd, allt är färdigt och undangjort.
Men har då inte allt gått bra för honom
på sista tiden, eftersom han ser så
betryckt ut? Å jo, med affären är det bara
bra, han är en som förstår sin sak. Han
är tillfreds med allt som rör handeln, där
är inget som ligger i vägen för hans
bjärte-frid. Det är något helt annat.
»Hör du, Erna», säger han om en stund
och vänder sig till frun, som läser i en
bok. >>Säg mig — tror du vår Ernst skulle
lva blivit en pojke, som man inte kunnat
lita på?»
Det låg något så underligt ömt i den
oväntade frågan, att frun såg förskräckt
på honom och sade: »Men John •—
varför frågar du så?»
»Jc», ljöd svaret — »för lille Ernst skulle
ha varit tio år nu, om han hade fått leva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
