Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3. 1 Februari 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 TRONS J
Skall du få din. segerpalm
Och diii harpa där?
Dyra själ, besinna dig,
M.edami tid ,än är!
Allt är redo ock för dig,
Vägen1 är ock fri,
Men betänk, om du ändå
Skulle borta bli!
Jesus dött så visst för dig
Som för var och1 en,
Och dig lyser ju ännu
Ordets sanningssken.
Mycket kan du mista här
Men få mer igen:
Gåvor av vad namn som helst
Och hur dyra än,
Men ditt ruin i himlen mist —
Allt du mist med det,
Växte idel rosor sen
Uti dina fjät!
3ydafrihä
"Jag är trött på jorden "
Vem undrar på det?!
Det är mörderskan, Nginqele, med 10
års straffarbete, som så klagar.
Tre ocli ett halvt år har hon redan
avtjänat av sin fängelsetid. »År få gälda,
vad stunden brutit!» Ett höns blev
orsaken till den mordgärningen. Hennes
svärmor tog ett av Nginqeles höns, slaktade
och åt. Ett högt pris fick hon betala.
Nginqele säger, i hastigt mod: »Död för
död!» — Och så satt hon en dag i de
dödsdömdas cell och1 lät mig få del av
sina — ska’ jag säga? — principer av
dödens och livets motsvarigheter.
Antagligen fanns där någon förmildrande
omständighet i morddramat, som möjliggjorde
dödsdomens förändring till 10 års
straffarbete.
Med synbar uppfattning av mina
vittnesbörd om synd och nåd kom hon under
SEGRAR
Guds Andes makt. Bitter blev ångesten över
hennes handling, men, så långt en
kortsynt människa kan bedöma, Nginqele blev
omvänd till Gud och’ bad om att bliva
döpt, något som ock beviljades. Hon ville
i öppen bekännelse besegla sin tro. Hon
började lära läsa, sy och sticka och blev
mig till glädje — dock alltjämt ett
psykologiskt studium, en sammanblandning, som
mig syntes, av barnets impuls men ock en
mogen försiktighet för att icke säga ett
mystiskt planläggande. Jag, i disharmoni
med befälhavande, drog mina slutsatser om
ett abnormt själsliv. Den förståelse, jag
möttes med, i märgstarka ordvändningar,
vill jag helst glömma!
Så en dag blev hon sjuk. Tidigt en
morgon kallades jag till hennes, som man
trodde, dödsbädd. Hon kunde bara väsa
fram, vad hon önskade säga. Under
hysterisk gråt berättade hon, att hon under
natten såg två vita duvor från
himme-len komma inflygande till henne på högra
sidan av hennes bädd, men från hennes
vänstra sida hördés en röst från en av de
helt nyligen avlidna fångarna säga, att hon
kunde icke få komma till sitt rum i
him-melen. Och så följde en rad av
konvulsiviska skakniugar, vars dämpande jag
avvaktade under hjärtesuckan om Guds
Andes ledning. Lönlöst att förklara allt som
en dröm! Det var nu en verklighet. Det
vita Himlaborna blev min hjälp?
Då »slutet kunde väntas när som- helst»,
utverkade jag tillåtelse för Elisabeth, f. d.
Glöm ej missionen!
Sänd nGuds tionde"
till Helgelseförbundet, Klosterg. 54,
Linköping.
Postgiro 1 1 863.
Redovisas i Trons Segrar.
Skaffa dig en egen missionär
att bedja för och bidraga till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
