Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS . SEGRAR 108
det också många »glädjebarn». En .del växa
så fort i nåden:. O, huru vi tacka Gud för
dem!
En åttio-årig kvinna följde Jesus i
dopets grav, och med strålande ansikte talade
hon ont sin stora glädje. Ja, på lydnad
följer glädje.
Det var också en bra övning i språket
att få vara med ute ibland folket. En gång
varje dag vittnade jag om Jesus, och1 jag
tyckte jag försökte tala så rent som
möjligt, så de skulle kunna förstå, och jag
tror nog, att de förstodo endels. Värre är,
när bykvinmorna börja på att i svindlande
fart tala om sina hems alla besvärligheter,
att då finna ämnet de ha eller svara på
deras invecklade frågor. När jag, skakande
huvudet, svarade, att jag inte förstod, sade
de: »Ja, du förstår inte, men Uei chiao-si
(Edit), hon förstår oss i allt». Det var ju
inte så modimgivande, men jag »fann» mig
och svarade: »Hon har varit i Kina i
femton år och jag i två». Och dä förstodo vi
varandra igen.
Dagarna före jul möttes vi åter alla fyra
och då för att börja julmötena på stationen.
Dessa voro väl besökta, och de synliga
resultaten uteblevo ej heller, ära vare
Jesus! (Rom. 1: 16) Bland andra, som i några
veckor varit på stationen för att bryta med
opiumlasten, är en kvinna i femtioårsåldern.
För några år sedan kom hon hit, även då
i den tanken, men återvände hem som hon
kom, emedan hön ej helt ville lämna
lasten, utan åt i smyg. Denna gång var hon
fast besluten att lämna opiet, och en dag,
strax hon kommit hit, gå Edit och jag
in i hennes rum. Med bestämt allvar, och,
vad jag tyckte, nästan hårt säger Edit till
henne, att om hon ej vill vara riktigt
ärlig, är det bäst hon hyr bärstol och reser
hem i morgon. Nästa fråga var, om hon
ville lämna det opium hon hade medfört
till oss, och hon började plocka fram
pipan och opiumaskarna, som hon hade gömt
under kangmattan. Mycket har bedits för
henne, och Gud har mer och mer öppnat
hennes hjärta för evangelium. En dag kom
hon och bekände sina synder, och
tillsammans med bibelkvinnorna bådo vi för henne.
Vilket syndaregister! Och’ vilka
förhållanden hon lever uti! Hon är sin mans första
hustru, och jämte henne har han haft tre
andra. Den andra är död, den tredje
frånskild, och den fjärde är en ung flicka i
25-årsåldern, Han själv är över femtio år
och har fullvuxna barn. Som. han är en
rik och uppsatt man, har han haft råd
att köpa så många hustrur, men föreställ
dig hemlivet! Siystrar, bed för henne, att
hon må vinna seger över sig själv och ej
behöva leva i osämja med sin man, som
hon hittills gjort. Hon sade, att hon
hatar honom, och det är ju ej så
underligt, men en stor synd är det i Guds ögon.
Det är ändå härligt, när sanningsljuset får
lysa in i ett människohjärta och synden får
sin rätta färg och plats. Arbetet bland
kvinnorna är lovande, och vi prisa Herren för
varje själ, som vill lämna synden och följa
Jesus.
Ännu stå vi undrande och frågande
inför vår kära Elisabets bortgång. Hennes
arbetsdag i Kina blev så kort, ja, alltför
kort i våra ögon. Vi gladdes så mycket,,
när det blev förstärkning genom hennes
kommande, och nu står hennes plats tom.
Vem skall fylla den? Frid över Elisabets
minne!
I skrivande stund håller Edit på att
ordna för sin hemresa. Brev från styrelsen har
kommit, som beviljat henne hemresa, och
när dessa rader läsas, har hon nog »styrt
kurs» mot Sverige. Hur jag känner det att
axla hennes mantel, går ej att nedteckna,
det är inte bara språkkunskaper jag
behöver, utan det är så mångsidigt, arbetet
på missionsfältet. Kära vänner, bedjen för
mig, att en dubbel lott av Guds Ande må
komma mig till del och att jag må bliva
till välsignelse och1 hjälp för Kinas
kvinnor!
Kamraterna Edit och Josef förenas med
Evert och mig i varmaste fridshälsningar
till eder alla.
Eder bland Kinas kvinnor lyckliga
Alice M e 1 i n.
C. I. M,„ Lingkiu, Slita.,
(N-China), den 16 jan. 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
