Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 TRONS J
ter från de platser, där de verkat, och’
manade vännerna att fortsätta med ätt bedja
och offra för de mörka platserna inom vårt
land.
Efterm:s möte fick från början
karaktären’ av vittnesbördsmöte. Fem evangelister
fingo fem minuter var. Det var i sanning
både intressant och’ givande. De ägde
gåvan att tala om stora ting med få ord.
Därefter talade missionär fru Ester
Mon-son, som lade missionens sak varmt på
våra hjärtan. Herren behöver oss alla för
att uppbygga sitt hus, som’ är
församlingen. Mötena omväxlade med sång av
Be-tel-sångarna. Missionsoffer upptogs och1
in-bragte omkr. 200 kr.
Ki. 8 e. m. samlades vi i Betania till
allians- och1 väckelsemöte. Pastor Josef
Karlsson hälsade oss välkomna. AMianssångarna
sjöngo. Einar Olofsson och fru Ester
Mon-son talade. Herrens kraft verkade, så att
vi fingo följa två själar till korset.
Halleluja!
Tack, vänner och kamrater, för dagen
och dagarna tillsammans! Allt lever i ljust
minne. Må Gud fä välsigna allt sitt fo"k
i Mariannelund såväl som i hela vårt land,
att alla skrankor må fallla och vi mötas
såsom benådade syndare, som behöva all
Guds fullhet!
Lugnet, NorshOlm, den 15 febr. 1937.
Einar Olofsson.
Från by till by.
»Tänk, vilken underbar nåd av
Gud, att du får vara Hans
sändebud!» — Ja, det är nåd, bara
nåd.
I Häll näs sammanträffade jag med br.
Rehnman den 15 januari. Med rälsbuss åkte
vi till Arvån, där vi på kvällen hade möte
i ett skolhus’ gymnastiksal. Där fick br.
R. läsa texten för mig, ty jag glömde
glasögonen i mitt blivande hem för natten,
aär vi voro inne en titt före mötet. Ack,
vad det skulle vara svårt, om man inte
kunde se att läsa sin bibel! — Vi tro,
att Gud även i detta möte fick utföra
något. Den 16 åkte vi till Lycksele,
»Västerbottens huvudstad» och S.ven Duvas
hembygd. En sten är här rest till hans
minne. Sven Duva har fått ett visst rum
i mitt minne och sinne. Särskilt hans ord:
SEGRAR
»Får jag ej med de andra gå, så går jag
väl ensam då». Det var marknad i
Lycksele. Br. Relinman, som här bevistat
mången marknad, talade om, vilken skillnad
det var på marknaderna förr och nu. Då
var det dryckenskap och slagsmål,
»häst-skojeri» och karusellåkning. Nu gick allt
så lugnt och stilla till. Pingstvännerna "hade
evangelistvecka med bibelstudiemöten i sitt
kapell, en f. d. biolokal. — Ett
segertecken! Dit gingo br. R. och’ jag ocli
fingo lyssna en kort stund till’ några korta
erinringar om patriarken Isak samt till bön
och sång. En vederkvickelsens oas för Guds
folk i marknadslivets öken!
Så foro vi i bil från Lycksele till H o 1
m-träsk, 2 mil landsväg och 4 å 5 km. se’n
vägen tog slut. Bilen guppade fram på
»kinaväg» och1 for i snöyra på sjö, sotn
kung Bore slagit bro över. I Holmträsk
hade vi missionsmöte i byns skolhus med
början kl. 6 på lördagskvällen och’ forts,
på sönd. kl. 11, 3 och 8. Här
sammanträffade vi med evangelisterna Majken Julin
och Ingrid Nilsson, och mitt i 3-mötet
överraskades vi av bröderna Johän Vestberg,
Birger Johansson och en br. till vid namn
Simon. Med deras sång och musik till
dragspel, gitarr och fiol samt varma
vittnesbörd fingo vi ett gott inslag i vårt möte.
Ja, Gud talade mäktigt; men ack, vad
de stackars människorna sitta hårt fast i
djävulens snaror! Ingen vill låta Jesus
slita sönder snarorna. I själva verket äro
de ju friköpta med Jesu Kristi dyra blod
men fatta ej frihetsklockans ljuvliga
toner. Saliga äro de som förstå jubelklangen!
Innan vi den 18 foro från Holmträsk,
hade vi en dyrbar bönestund vid en åldrig
trossysters sjukbädd. I sin bön framlade
hon ock fäderneslandet och dess styrande,
den gamla. En sann prästtjänst! Undras
hur hans excellens P. A. H. skulle akta
den? Snart åkte vi efter häst i släde och
fäll, första gång på denna vinterns snö.
Att vi stjälpte en gång, var bara ett litet
trevligt äventyr. Åkturen gick genom
skogsmarker, vilka manade fram barndoms- och
ungdomsminnen ur br. R:s minnesbölja,
som kom i rörelse. T. o. m. såg hän ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
