Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1 Mars 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 TRONS J
kamrater med. Ja g blyges kanske
inte för att tala vitt och brett om mina
dåliga eller äventyrliga bravader, där
skammen är försvunnen liksom
hederskänslan. Jag blyges inte för att ljuga
och förtala, att hata och vara
oförsonlig- Jag blyges inte för att visa, hur
orent och fördärvat mitt innersta är
trots mina vackra kläder och min
världsvana. Men när någon talar om
Gud — nej, det vill jag inte höra på.
Eller om jag själv skulle tala om Gud
eller be till Gud, åh, vad jag skulle
blygas!
Är det inte många, många unga
människor, som skulle tala på detta
sätt, om de vore ärliga?
Man blyges för Gud. Man
skämmes för att gå ner på knä och
bekänna sin synd. O, så svårt det är att
första gången våga böja sina knän
i andra människors närhet! Eller att
tala om Gud i de troendes krets eller
— än värre — ute i vardagslivet.
Åh, vad man blyges första gången!
Tänk, en sådan skam att vara en
kristen, en läsare!
Paulus visste ej om detta. Och
Guds kämpar i alla tider ha ej vetat
av blygsel för sin Frälsare. Tänk t.
ex. på Luther! »Här står jag och kan
inte annat», sade lian, när
vittnesbördet var avlagt och han bara såg
fängelse och död för ögonen. Och
många andra Andens män, både dem
historien känner och icke känner, hur
ha de icke kastat bort all blygsel för
att frimodigt träda fram och vittna
för sanningen!
Men hela den från Gud bortvända
världen gör mörker till ljus och ljus
till mörker. Den förvänder människors
syn, liksom trollkonstnären, och över
hela världslivet vilar en förtrollning,
som gör människor tjusade i
världens färgspel och världens ära.
Under allt tror man sig finna sin
skam i att syssla med Gud och
själens frälsning. Därför går det också
så lätt att blygas för bekännelsen om
SEGRAR
Frälsaren. Den som blir en frimodig
bekännare får världen emot sig-
Och dock är det härligt att visa sin
kristendom och inte sticka under stol
med sin tro. Det. ger känslan av
Guds välbehag i livet. Våga därför
bekänna din tro i ord och vandel,
överallt i livet! Varför ser man så
litet av unga kristnas hänförelse och
bekännarmod ute i världen? Är det
månne därför, att man blygs för det
kristna namnet? Man kastar av sig
det korsprydda märket, när mötet eller
konferensen är slut, och man söker
smyga sig fram bland världens
bullrande hopar, så långt det är möjligt.
Är det då något att skämmas för,
Jesus-namnet? Säger icke till och
med vårt rätta förstånd, att så ej är
fallet? Nej, tvärtom borde det vara
vår största ära att få bekänna detta
namn, att visa världen den Konung,
vi trots all svaghet dock ville tjäna.
Jesusnamnet är ärenamnet. Allt
annat är lögn. I Jesu namn skola
också en gång alla knän böja sig.
Jesus allena är värd sin unga skaras
varmaste bekännelse. Må den
bekännelsen ljuda i vardagens arbetsid
liksom i helgens fest! Blygs aldrig
bekännelsen! Endast den frimodiga
be-kännaren lever ett helt andligt liv.
_ j. l.
Barnens avdelning.
Det folket, som i mörkret
vandrar–– - .
Det är dagarna före jul. I högar, större
och1 mindre, ligga kläder tor
söndagsskolbarnen uppstaplade och sorterade, från
babyskjortor till persedlar, passande för de
större. Listor med söndagsskolbarnens
namn, storlek och flit i söndagsskolan
framtagas. Blicken far liksom smekande fram
över de olika persedlarna, ty de flesta h!a
kommit från Sverige, från vänner — o,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
