Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129 TRONS SEG RAR
stund dagligen till gemensam
bibelläsning.
Kanske skall ingenting på ett
rikare sätt ådagalägga den välsignelse,
detta hade med sig även i timligt
avseende, än då jag omtalar, att vi
under hela den tid, vi vistades på
ön, genom inflytande av denna bok
levde tillsammans i fullkomligt
samförstånd.
Vi tänkte icke var och en på sitt
eget bästa utan på hela vårt lilla
samhälles. Vad de mest erfarna ibland
oss föreslogo, det antogs utan
invändning av de övriga. Och om nås^n
gång en olikhet i meningar
avgjordes frågan genom orm
då de enskildas önskidRga
veko undan för mängdens beslut.
Frid rådde ibland oss, ty vi sökte
alla att i det dagliga litygfr-’ öva de
lärdomar, som genom Fridsfurstens
dagligen lästa ord hos oss
inskärptes».
»Släpp ditt bröd i sjön; nog får du
det tillbaka i tidens längd». Pred.
11:1. Vi påminna om dessa enkla
ord, vilka här bokstavligen
uppfylldes, alla traktat- och bibelspridare till
uppmuntran. Den bibel, som gavs,
värderades icke i början. Den
följde dock med över vida hav. den
räddades i en bräcklig båt undan
skeppsbrottet. Den var såsom ett bröd,
kastat i sjön, vilket i tidens längd kom
tillbaka. Och den kom icke blott
tillbaka, utan dess värde erkändes
tilllika. Och dess fördolda rikedomar,
vilka så länge ej sökts eiler funnits,
blevo äntligen uppenbara.
Kastade upp på en öde ö mitt i
ett ofantligt hav och utan hopp om
befrielse därifrån, skilda från allt
mänskligt deltagande, sörjda av
släktingar och vänner såsom döda, funno
de skeppsbrutna i denna dyrbara bok
en hoppets härold, en ljuvlig balsam,
en hugsvaielse i bedrövelsen, ett
glatt budskap om frid och en säker
ledstjärna in i den eviga sällhetens
hamn.
L. H. Wikström,
sjömansmissionär.
k
Sexton förlorade — en räddadt!
Vid en offentlig middag, som gavs
för general Harrison, då han var
kandidat till presidentplatsen i Förenta
Staterna, föreslog en av gästerna
generalens skål. Generalen besvarade
genom att dricka vatten. En
an-®nan herre sade då:
»Herr general, vill ni göra mig den
äran att dricka ett glas vin med mig?»
Generalen tackade förbindligt men
nekade. Ännu en tredje av gästerna
uppmanade honom att dricka vin.
Detta var för mycket. Generalen reste
sig från sin stol och sade med djupt
allvar i ton och åtbörder:
»Mina herrar, jag har två gånger
nekat att dricka vin. Jag hoppas, att
detta må vara nog. Om ni nödgar
mig än så mycket, skall jag icke
förtära en enda droppe. När jag utgick
i livet, fattade jag det beslutet att
aldrig förtära starka drycker. Och det
löftet har jag icke en enda gång
brutit. Jag är en bland en klass av
sjutton unga män, vilka på en gång togo
graden vid samma högskola.. De
andra sexton medlemmarna i min klass
äro döda — alla till följd av
rusdryckernas förfärliga inflytande. De ha
alla sexton stupat i drinkarens gf(av.
1 mitt nykterhetslöfte ser jag grunden
till min hälsa och min framgång i
detta livet. Vill ni, att jag nu skall bryta
det?»
Vi förstå, vad intryck dessa ord
skulle göra. Vinglasen fylldes icke
mer; och ingen gick drucken från den
middagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
