Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. 1 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 TRONS SEG RAR
Q r r b y n var nu nästa platsen att så
ordet. Där hade vi möten lördag och
söndag den 6 och 7 febr. I dessa möten
del-togo ock evangelisterna W. Almkvist och
Nyström. Vi förnummo Guds välsignelse
över oss i mötena. Gud här även här i
vinter fått frälsa några själar. Br. Almkvist
med familj bor i kinamissionär Ida
Ahl-mans stuga i Orrbyn, och det var kärt
att göra ett besök i det hemmet samit där
böja knän och1 bedja till vår Gud och
Fader, då även stugans ägarinna blev
ihåg-komrnen.
När jag sedan fortsatte från Orrbyn,
fick jag br. Nyström i sällskap. Och vi
hade tre möten tillsammans: en kväll i
P r ä s t h’ o 1 m och två kvällar i B ö 1 e. De
två sistnämnda kvällarna var mycket folk
samlat, och det var tacksamt att för dem
predika evangelium samt tala om Guds
mission i Kina. I Böle fick jag skiljas från
br. Nyström.
Sundom var nästa plats på min
turlista. Och då jag kom dit, var br.
Rehnman där före mig. Vi fingo nu åter kämpa
tillsammans. Även fingo vi glädjas
tillsammans över underrättelse om att Gud fått
frälsa själar i Högsön. I Sundom hade vi
endast ett möte, och så åkte vi till
Br ä n d öö r a r n a. Där hade vi möte
på lördagskvällen i det mycket trevliga
samlingshuset, byns gemensamma egendom, till
vilket man höll på med att köra fram
sten till grunden, då br. R. och jag för
fyra år sedan voro här. Här uppe i
Norrbotten är det flere byar, som åt sig
uppfört sådant samlingshus, vilket sedan är
byns gemensamma egendom1 och för vars
underhåll hela byn är ansvarig. Och detta
är ju gott och- väl, så långt dessa hus
endast brukas för Guds ords förkunnande.
Men då de också ska användas som
profana föredrags- och festlokaler, då är det
mindre idealiskt. På söndagsmorgonen åkte
vi efter häst i släde till
Brändön, där vi hade rätt väl
besökta möten på f. m. och e. m. Här
hissas svenska flaggan på topp, som vinkar
med »solens guld på himlens blå»
människorna samman till att höra Guds ord.
Och i dag värmde Guds-ordet åter våra
hjärtan. Budskapen rörde sig huvudsakligast
omkring »frestelsen» och omkring Honom,
som varit frestad i allting såsom vi och
därför kan hjälpa dem som frestas.. Men
vi talade också om och1 offrade för Guds
mission i Kina. Sedan åkte vi tillbaka til
Brändöörarna och hade där på
kvällen missionsföredrag och offerstund för
Kina. På måndagsmorgonen äro vi rätt
tidigt ute för att åka buss till
B e ns b y n. Där hade vi möte på
kvällen i samlingshuset, som man må kalla
»domkyrkan». Liten var samlingen, vilket
ock gjorde tomrummet ännu större. Dock
tro vi, att även, det mötet ej var hållet
förgäves. Vi arbeta i tro och på lånig sikt.
Den 16 åkte vi till
A1 e och hade där på kvällen möte i
en av skolans salar. Den 17 skilde sig br.
R. från mig och gick till ett par andra
byar för att ha möte. På e. m. hade vi
en bibelläsningsstund i ett hem, och på
kvällen samlades vi åter i skolsalen.
Missionen var då vårt betraktelseämne. Rätt
mycket folk var då samlat. Att höra om
missionen, tyckes i allmänhet intressera.
Hoppas, att något fastnar i hjärta och
sinne, som verkar fram förbön för denna vår
Mästares hjärtesak. \
Lån g näs är en plats, där H. F:s
vittnen gjort mycket arbete under en lång
följd av år. Nu skulle vi ha möten där
d. 18 t. o. m. d. 21. Två dagar var jag
ensam att så ordet. Men på tredje dagens
morgon hälsades jag av br. Rehnmans
basunstämma: »Se upp, se upp! Re’n vitnar
marken etc.». Och så slöt han sig till
mig igen, min gode kamrat, och’ vi fingo
hjälpas åt i mötena de två sista dagarna.
Icke så få troende ungdomar hjälpte till
med god sång i mötena. Gud har för icke
så länge sedan fått frälsa syndare i L.,
och vi sågo ett ungt par, soin nyligen
i sitt eget hem lämnat sig åt Herren
Jesus. Det är alltid glädjande, när en yngre
generation står upp för Jesus och för att
uppta de äldres mantel. Jag saknade denna
gång en ungdomsbekant i Långnäs, en
trogen Jesu Kristi tjänare, som nu fått ingå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
