Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. 15 April 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145 TRONS SEG RAR
Den återfunna Bibeln.
En läkare berättar:
Min mor var en allvarlig kristen,
och hon bad mycket, ja, kämpade
med Gud för min eviga frälsning. Hon
trodde, att jag en dag skulle bli
övervunnen av evangelii makt.
Så drog jag vuxen hemifrån ut i
livet för att studera till läkare. Redan
under det första studieåret gick det
moraliskt utför med mig. Jag
frågade icke efter min moders Gud. Nej,
jag bannlyste Honom, såvitt möjligt
var, ur mina tankar. Ju längre jag
kom framåt i mina studier — och
i dessa gjorde jag goda framsteg, så
att man spådde mig en god framtid
— dess mer avlägsnade jag mig från
Gud och från trons väg. De mest
utsvävande bland de medicine
studerandena voro mina vänner. Mitt
lättsinniga liv medförde, att jag för att
kunna reda mig måste sälja eller
pantsätta det ena efter det andra av vad
jag ägde. Och så kom också en
dag, då jag för ett mycket billigt
pris sålde den Bibel, som min mor
givit mig, den dag jag lämnade
hemmet. —
Vid tiden för min berättelse
tjänstgjorde jag på ett sjukhus. Här såg
jag det mänskliga eländet i alla
tänkbara skepnader men fick också se
prov på tålamod och underkastelse
under Guds vilja. Jag såg människor,
uppfyllda av Guds frid under sina
lidanden, dö med ett levande hopp.
Varje gång jag i sjukhusets salar
fann sanna kristna, som med Guds
frid i sina hjärtan sågo framåt mot
evigheten, blev jag i mitt inre
påmind om något som också min mors
liv hade framställt. Jag blev
överbevisad om Guds nåds makt till att
läka sorg och smärta, till att
levandegöra hjärtan.
En dag blev en illa skadad murare
införd. Han hade störtat ned från
en stege från en betydlig höjd och
låg nu framför oss som ett dödens
byte. Han var så illa skadad, att
han knappast skulle kunna leva mer
än en vecka och detta under förfärliga
lidanden. Vi kunde icke göra annat
än något lindra hans smärtor. Den
arme hade inga anhöriga i livet.
Värdinnan, som han bott hos, bar på hans
enträgna böner till honom hans
Bibel. Den var hans skatt och tröst
under dessa smärtans; dagar.
Jag såg tydligt, att det hastigt led
mot slutet, men ju mörkare det blev
omkring mannen och ju mer
smärtorna tilltogo, desto angelägnare var han
att ha sin Bibel hos sig. När han
icke mer förmådde läsa i den, hade
han den under sin huvudkudde. Han
klagade aldrig. Guds ord höll honom
uppe.
Till sist hade han kämpat ut, och
nu skulle det ordnas med hans
kvar-låtenskap. Sjuksköterskan lyfte upp
hans Bibel: »Herr doktor, vad skola
vi göra med den?»
Jag tog den lilla boken — och
bleknade. Ack, det var ju den Bibel jag
för åratal tillbaka i mitt lättsinne
hade sålt! Mitt namn tillika med ett
bibelord stod på första bladet, skrivet
av den trofasta modershanden.
Jag tog boken med mig hem. Hur
flitigt hade den icke varit använd!
Många ställen voro understrukna.
Det var icke svårt att se, med vilken
kärlek denne murare hade studerat
sin Bibel. Det var därför den också
givit honom kraft att bära även det
allra svåraste. Och jag, eländige,
hade i mitt lättsinne kastat bort denna
dyrbara bok!
Denna Guds underbara ledning att
giva mig tillbaka min Bibel blev den
stora vändpunkten i mitt liv.
Nu vet jag, att min mors böner
ha nått sitt mål. Min igenfunna
Bibel är mig nu dyrbarare än hela mitt
övriga bibliotek.
Sv. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
