Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1 Maj 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
• 163
Tröttsam var färden på den vaggande
kamelryggen, liksom färden för
»himlens brud» kan vara full av mödor och
prövningar. Men slutligen en dag såg
Rebecka sin Isak på avstånd. Och
sedan tjänaren på hennes fråga
bekräftat, att det var han, gled hon glatt
och blygt ned från kamelryggen och
närmade sig. Och snart vilar hon vid
sin brudgums varma hjärta.
Denna händelse får sin höga
motsvarighet, när du och jag, ja, hela
brudeskaran, efter resans alla
besvärligheter få möta vår Jesus i skyn. O,
vilken dag!
»Du ser på mig och undrar: kan det vara
Ett barn av Gud, en Jesu Kristi brud?
Men ack, du ser ju här min resdräkt bara,
Du ser ej än min sköna bröllopsskrud.
Sen Han har hämtat ifrån jordens dalar
Sin älskade, av Honom köpta brud,
Hon skall i himlens sköna, ljusa salar
Få stråla uti snövit bröllopsskrud.»
J. S-m
Många åhörare.
Det ligger nära till hands i
närvarande tid att tänka sig behöva
vara märkvärdig för att dra folket till
sammankomsterna; men det är ett
stort misstag. Ingen får större makt
över massorna än den Helige Ande.
Förlora vi Andens smörjelse, förslår
ingen lärdom, ingen vältalighet, lag
kände en pastor med den största
begåvning. 1 sitt framställningssätt var
han en poetisk märkvärdighet, och
hans vältalighet flög som en seraf på
poesiens vingar. Gummorna gräto,
när han pekade på »barnaandarna,
som flögo över deras hjässa». Men
även lärda män beundrade hans
vältalighet, hans tankeflykt och hans
»vackra» tal. Likväl blev hans kyrka
Kiart tom. Hjorden fann ingen
näring i de tomma fraserna, och de
o-trogna tröttnade vid den andliga märk-
värdigheten. Han stod där på
talarstolen, övergiven av sina beundrare.
Varför bliva våra lokaler tomma?
Det kan bero av särskilda
omständigheter, men oftast beror det därpå att
talaren, sången, ja, allt är stelt och
andelöst. Ju mer vårt land blir
uppfyllt av Guds kunskap, ju större blir
kravet på Andens närvaro i allt. Vi
ha inga nyheter för nyfikna sinnen.
Vi måste tala till åhörare, som veta
lika mycket som vi själva. Men
Andens närvaro i ordet kan göra gamla
sanningar nya. För att i någon mån
gå nyhetsbegäret till mötes kunna vi
ej göra bättre än ätt inför Gud predika
med en ny kraft. Och vi må
besinna, att en helig vandel är den
vältaligaste predikan. Vi äro olämpliga
att predika sanningar, som vi själva
icke upplevat.
»Varför går du och hör på den
där?» sporde en person sin vän. »Han
är den sämste talaren i vår stad.»
»Välan», återtog vännen. »Så är
han dock den bästa kristen i
hela staden. Och varje själ i hans
kyrka måste känna, att han själv
lever i den sanning, han uttalar.»
Det är livet i de dagliga
enskildheterna, det är gemenskapen med Gud
i kammaren, som giver en predikant
kraft och värdighet på talarstolen.
Det lyckas sällan att efter en vecka
av jordvändhet, häftighet, gyckel och
oandlighet vinna inflytande på
söndagen över en sammankomst. Ett
andelöst ordflöde svinner som tomma
morgonskyar. Ej ett enda hjärta blir
välsignat. Och där Guds Ande icke
är med, där trivas icke ens de
ogud-aktiga. Vi mena på en andlig
sammankomst. Undantag kunna likväl
givas.
Varför trängdes massorna omkring
Jesus? Han var ju en olärd
timmermansson. Var Hans predikan ej enkel,,
ja, understundom för förnuftet
dåraktig? Han tog bilder från små,
o-betydliga saker i vardagslivet. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
