Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 TRONS
dast, utan i gärning och sanning,
Jag talar icke om detta såsom något
som jag skulle kunna leva av i dag.
Det är ett stort misstag att tro, att
vi nu skulle kunna leva av något som
vi i det förflutna ha fått och erfarit.
Nej, det håller icke att bygga på.
Vi behöva dagligen ny nåd, vi
behöva ständigt vara i den innerligaste
förening med Gud genom Anden för
att kunna vandra i kärlek och älska
varandra inbördes med en oskrymtad
brödrakärlek.
Vi se,, huru det var på den första
pingstdagen. Lärjungarna voro
bröder förut, och Herren Jesus var
deras hjärtas medelpunkt, men de kunde
likväl kivas och disputera om vem
som var ypperst ibland dem. Går
det icke till så ännu i dag, om än
avunden, kivet och partisinnet icke
träda sä där öppet och omedelbart fram,
utan man bättre förstår att dölja och
bemantla sin ondska.
För att det skall bliva bättre,
behöver Anden utgjutas över oss, såsom
det skedde med lärjungarna på
pingstdagen. Då bliver brödraskapet i sann
mening fullkomnat, dock i relativ
måtto, ity att det ju kan ännu mer
fullkomnas. Det heter: »1 hela
hopen av dem som trodde var ett
hjärta och en själ.» Om
Anden varder utgjuten över oss, så
komma vi i samma saliga ställning. Det
blir icke ett hjärta och e n själ
endast baptister emellan, metodister
e-mellan, friförsamiingsinedlemmar
emellan, lutheraner emellan o. s. v., utan
det blir ett hjärta och en själ
i hela hopen av kristna. Det
blir så, då Anden kommer över oss.
Kärleken uppfyller då våra hjärtan, så
att vi sammansmälta i en helig,
innerlig sympati. Det ser icke ut som
om de yttre samfundsskrankorna
skola kunna nedbrytas i den närvarande
tiden, men vi skola dock kunna
mötas inför vår korsfäste och
uppstånd-ne Frälsare, Jesus Kristus, och där
SEG RAR
sammansmälta i kärleken. De
levande strömmarna av Guds Ande äro
oss nära även nu; Vi hava redan fått
erfara något därav. Herren vill giva
oss pingstvälsignelser; och så
kommer att ske även nu, att i hela
hopen som tror är ett hjärta och e n
själ.
Då man ser ett par kalla, hårda
järnstycken ligga bredvid varandra,
vem skulle väl kunna tro, att dessa
kunna förenas? Men då de
upphettas till en viss värmegrad, så går
det likväl. Så är det också, då den
Helige Andes eld kommer; då bli
hårda hjärtan mjuka som vax; då
sammansmälter hjärta med hjärta, och
de bliva ett enda. Genom Anden
blir Guds kärlek utgjuten i våra
hjärtan. Så gick det på pingstdagen.
Genom Anden blevo lärjungarnas
hjärtan genomträngda av en himmelsk
eldsglöd. De talade med eldstungor,
så att tusenden föllo till deras fötter,
fingo styng i sina hjärtan och
frågade: »I män och bröder, vad skola
vi göra?» Och i denna kärlekseld
blev det en sammansmältning av alla
troende. På den vägen kan ett
förverkligande av vår text ske med oss
än i dag.
Jesus bad i sin översteprästerliga
förbön icke allenast för sina
dåvarande lärjungar, utan även för dem, som
genom deras ord skulle komma att
tro på Honom; alltså även för oss,
för dig och mig och envar, som tror,
att Jesus är Kristus, att vi må bliva
ett, och vårföre? Jo: »på det att
världen må tro, att Du har sänt mig».
»Att de alla må vara et t,» säger
han, »såsom Du, Fader, är i mig
och jag i Dig, på det även de
s k o 1 a v a r a e 11 i o s s, för att
världen må tro, att Du har sänt mig.»
Detta är mönstret för de troendes
fullkomnande i ett sannskyldigt
brödraskap: »Ett i oss». De olika
delarna uppgå i ett element. Då Guds
Ande får hand om hjärta och liv och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
