Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. 15 Maj 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 TRONS
ett dop i den H. A. jämte någon
Andens nådegåva.
Hon fick sedan nåd att vandra i Anden
och gick från kraft till kraft, från
klarhet till klarhet. Hennes arbetsdag blev kort.
Hon var endast 42 år gammal. Vår syster
var en bedjare. O, vad hon bad! Bad för
sig själv, för de sina i hemmet, för de
troende och för de ofrälsta. När andra
tröttnade, höll hon ut. När det gällde att
förkunna evangelium, var hon outtröttlig.
Hon gav sig själv åt arbetet. På samma
gång var hon tjänaren, som glatt och
villigt vaktade dörren i Guds hus. I den mån
skaran av mötesbesökare ökades och det
började bli trångt i kapellet, behövdes den
hjälpande handen även där. Hon gjorde
även detta som en gudstjänst.
Hennes hemgång var ljus. Allt var klart
uppåt. Det var seger mitt i döden.
Vi tacka Gud för vår systers rika liv
och trogna arbete. Men platsen är tom.
Vem skall fylla den? Vi bedja och spana.
Vill du, som läser dessa rader, vara med
och bedja fram någon som Gud får
uttaga för helig tjänst ibland oss? Vår
systers liv och hemgång talar om att det
lönar sig att missionera. Vi som följt henne
steg för steg och litet känna till det
nattsvarta mörker, som hon i likhet med många
andra fordom vandrade i, vi tacka Gud
för den underbara frälsningen i Kristus.
Det är den och endast den, som kan
frigöra, omskapa och dana en
kristusmänniska, oberoende av nationalitet och
hudfärg.
Fridshälsningar till alla missionsvänner
och läsare av T. S. från edra sändebud
i Shohhsien
genom i Herren förenade
Frida Danielsson.
Litet av varje från Kina.
(Forts.)
Under julhelgen var det spännande
dagar utöver hela Kina. Som de flesta av
T. S:s läsare redan veta, togs Kinas store
man till fånga av »rövaresonen» Chäng
SEG RAR
hsiieh-liang, borta i vår grannprovins
Slien-sis huvudstad Sianfu. Vi veta nu, att hade
icke Herren hållit sin mäktiga hand över
Chiang kei-shih under dessa dagar, skulle
han nu varit dödad. Men Herren såg till
honom — han tror ju på Gud — och
landet undgick en katastrof.
Kommunisterna togo tillfället i akt och kommo fram
ur sina »hålor» och hunno ödelägga icke
så litet under villervallan i Shensi. — Jag
har hört, att åtskilliga missionärer måste
evakuera pr flyg’ därifrån — väldigt
kostsamt för dem, besväret och farorna ej att
nämna, innan de nådde dessa flygplatser!
Vi här på vårt fält ha mycket att tacka
Gud för, som undsluppit allt detta! Tänk,
vad det kostat vår mission och
missionärerna, om vi måst utrymma våra
stationer! Jag är nog djärv att säga: Tänk, om
någon, ja många, ville öppna sin händ
och glädja vår styrelse med en
tacksamhetsgärd till missionen, för
»hemmaförmåner och fältfred»! Helst nu, när
kassan ännu är mager där hemma, vore
detta tacknämligt. — Vi undsluppo ju de
röda även i fjol. Då voro de nästan inpå
våra dörrar, men Herren frälste oss.
Ja, det var ett prövande år i fjol för
flera av oss. Dödsfall i början och slutet
av året, och sjukdomar med. Själv måste
jag ned till tyska sjukhuset i Peking för
en gammal ischiavärk, som1 nu och då
tar fast mig. (Ett krigsminne fr.
Yangkao-tiden, då vi måste gömma oss i källare
och jordhålor undan kanonkulorna.) Måste
ligga på sjukhuset ett tag under hösten
i fjol. Blev ju hjälpt, men det onda vill
komma igen nu och då. Så de många
pengarna utlades till liten nytta. — Någon
skrev: Ät mycket rödbetor. Grönsaker äro
nog bra — helst för oss, som inga få tag
på under vintern — men inte tror jag
man botar »gamla krigsminnen» med
rödbetor! »Tro på Gud mera», skriva andra.
Ja, det var just det!
Så förlorade vår mission en ung kraft,
då syster Elisabet i Tatung rycktes bort
på juldagen. Ja, Norra Kinas tyfusklimat
står nog ej efter Kongos! Dödsstatistiken
här uppe visar detta. Svårast var det ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
