Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 Juli 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR
261
ett stycke missionshistoria över den del
av arbetet, som fallit på min hustrus och
min lott.
Vänligen missionär Hans Nilson.
Ett tack från Shongwe M. S.
»Herre, jag vet, att Du förmår allt
och att intet, som Du besluter, är
Dig för svårt.» Job 42:2.
Då jag å mina och
Transvaals-kamraternas vägnar på detta enkla
sätt genom T. S. sänder vårt
hjärte-varma tack med ett: »Gud löne Eder!»
till alla de kära missionsvänner,
församlingar och enskilda, som genom
förbön och offer bidragit till s j u
k-s t u g e b y g g e t, så ljuda de ovan
citerade orden i mitt tacksamma,
överfyllda hjärta. — 1 sanning —
intet är för svårt för vår Gud! Om än
trosvägen är smal, så är den dock
en härligt framkomlig väg.
Bygget är nu påbörjat, och vi
hoppas att med de medel, som
inkommit från Sverige och Afrika, tillika
med det anslag, som staten (The
Na-tives Affairs Departement) beviljat
oss, sättas i stånd att fullborda
bygget. Kom ihåg oss i trogen
.förbön, att allt må lyckas väl! — Likaså
ber jag att få alltjämt innesluta
sjukvårdsarbetet i Edra förböner och
Eder offervilja. Behoven äro stora,
resurserna små, men Herren förmår
allt!
Eder för sjukvårdsarbetet bland de
svarta.
L i 11 v Gustafson.
Brev från missionärsparet
Bengtson.
Kära missionsvänner!
Frid av Gud!
Vår första period i Afrika har nätt sin
fullbordan, och vi stå färdiga att resa
hem till älskat fosterland.
Smärtfylld har ofta denna vår period
varit, men i vad vi än mött av sorg eller
glädje — ty det senare har icke heller
saknats — ha vi känt den varma
fadershanden omsluta våra liv.
Det sista halvåret har varit mer än
vanligt prövosamt icke minst för vår tro.
Genom min hustrus sjukdom’ ha vi varit så
gott som isolerade från aktivt arbete. Men
nu vilja vi ej trötta eder, kära vänner,
med ett relaterande av våra
besvärligheter, utan vi ville endast säga eder vårt
hjärtliga tack för allt ni gjort för oss
under de förflutna sju åren. Och så ville
vi meddela, att vi komma att lämna
Durban omkring den 20 juni och hoppas
kunna vara på svensk mark de sista dagarna
i juli.
Båten, vi komma att resa med, heter
»Nyassa» och tillhör Tyska Afrikalinjen,
varför vi ha att resa över Hamburjgf—
Sassnitz—Trälleborg.
Vi äro mycket glada och tacksamma, för
att vår hemresa kunde ordnas så snart,
ty efter en misslyckad operation, som min
hustru hade att genomgå i Port Shepstone
i januari, motse vi med större förtroende
en succésfull hjälp av de svenska läkarna.
Men vi innesluta oss framför allt i
missionsvännernas förböner, på det att Gud
må hjälpa, sitt namn till ära.
Det blev en stor besvikelse för oss,
att vi ej hunno hem före min svärmors
bortgång. Vi hade glatt oss å ömse håll,
att vi skulle få återse varandra ännu en
gång, men så blev det ej. Den 8 febr.
detta år fick hon hembud. Länge hade
vi anat detta, men det kom ändå lite för
hastigt, tyckte’ vi. Två timmar före sin
död skrev hon ett långt brev till oss, ej
vetande, att detta var det sista hon skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
