Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 14. 15 Juli 1937
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
TRONS SEGRAR
såsom vice ordf. biträda, där ordf.
möjligen icke skulle orka med arbetet?
Mellan dessa svårigheter: Skall min
hustru leva — skall vice ordf.
kunna komma, trängdes ordf.
Under dessa förhållanden ingick
jubileumskonferensen. Vädret var ej
heller det bästa midsommaraftonen.
Åskan gick över Kils-bergen; en och
annan regnskur föll, och så mullrade det
från Hardemohållet. Men inemot
kvällen ljusnade det. Den kyliga blåsten
avtog. Luften blev riktigt ljum och
behaglig. Den vackra Närkes-slätten stod
ännu vackrare i sin djupgröna grönska.
Ut genom ladans väggar hördes kör
på kör: »— — — och nåden väger
mera, än all min uselhet, och pris
vare Lammet för det.» Gång på gång,
kör på kör. Ja, att se tillbaka på 50
år, det föder sång om Guds nåd och
vår svaghet.
* *
*
Förmodligen tog norrbottningarna
priset av långväga gäster i år.
Omkring 18 kommo med »hela folkets
järnväg» till Torp, över tjugotalet
reste den c:a 120 mil långa vägen med
buss, och dessutom kom en sjusitsig
bil från Södra Sunderbyn, fullastad
med »Torpare». Ingen enda bussjuk på
vägen, ingen olycka på nedresan, alla
krya och vid gott mod. Ja, det voro
de ju värda, som givit sig ut på ett
sådant företag.
»Boden—Örebro-Torp» stod det på buss och bil tryckt
med stora bokstäver. Linjen är så ny,
att den icke är upptagen i Sveriges
Kommunikationer. Men vi hoppas den
blir en fast institution för kommande
konferenser.
* *
*
Bröderna Eric Skoglund och Frank
Mängs voro de särskilt kallade talarna
vid konferensen, och båda framburo
givande budskap. Mängs kom helt
o-förmodat med redan första kvällen.
Vinterns arbete hade tydligen givit ho-
nom en särskilt stark känsla av den
stora nöden bland Guds folk. Och
hans första ord i ladan
midsommaraftonen föllo visserligen utanför det
uppgjorda programmet, men de torde
ha varit i enlighet med läget och
behovet: I morgon komma många Guds
barn hit till konferensen, sade Mängs
bl. a., vilka bära på mycken nöd. Huru
många finns det här i samlingen, som
äro redo att giva dem sin hjälp? Jag
menar nu icke speciellt från talarstolen
och i predikan utan enskilt. En sådan
där »specialbehandling», som många
kristna i våra dagar äro i behov
utav. Ja, Gud känner hur det blev.
Konferenser äro just icke ägnade att
befordra den enskilda avskildheten och
stillheten. Och likväl har det skett mer
än en gång, att den enskilda själens
nöd blivit avhjälpt genom personliga
samtal. Gud vare tack för det,
som endast kan givas vid konferenser,
känslan och upplevelsen av, att vi dock
icke äro så ensamma, som vi i
vardagslag gärna tro. Gud vare ock tack
för ensamheten och stillheten och
avskildheten — nödvändig mera nu t
brådskan än eljest.
*
Midsommardagen samlade
förmodligen de största skarorna; fredagens
årsmöte bjöd på den största
besvikelsen för pessimisterna — alla bekymmer
och farhågor kommo nämligen på skam.
Lördagseftermiddagens
evangelistde-monstration (för att nu använda ett
uttryck från Frälsningsarmén) utgjorde
det festligaste inslaget i festkonferensen
och avslutningsdagens: »Välkomna åter
till Torp», framfört genom
missionsföreståndaren från fru Peterson, den mest
förhoppningsfulla avslutningshälsning
vi kunnat få.
sf; &
*
Jubileumsboken, som så intressant
och förträffligt minner om gången tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:44 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0352.html
