Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15. 1 Augusti 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
TRONS SEGRAR
Talaren påminde om, hurusom detta
årligen återkommande missionsmöte alltid var
en efterlängtad stund för br. Karl
Andersson, dä han till sitt hem fick inbjuda
och välkomna människorna »till bön och
till sång». Men, ej blott för Karl Andersson
själv var detta dyrbara »stunder» utan även
för alla dem som hörsammade hans
inbjudan och kommo. Likaså hade många
även nu sett framåt med längtan till
»stunden», då de skulle få samlas i Nordansjö.
Därefter talade vid förmiddagens möte br.
H. Kinbom över 5 Mos. 33: 27 och
slutligen brr. Bertil Larsson fr. Vintrosa och
Mattsson fr. Svanvik om Guds trofasthet
och om Hans härliga frälsning. En stor
skara sångare, samlad »ur olika läger»,
sjöng Herrens lov.
Eftermiddagens möte omväxlade med sång
av den sammansatta musikföreningen samt
korta vittnesbörd av flera talare. Första
vittnesbördet frambars av evangelist Edit
Johansson. Sedan fortsatte brr. Karlberg
fr. Immanuelskapellet, Verner Jansson,
Klys-na, folkskolläraren Verner Andersson,
Hammarby, och H. Kinbom. Insamlingarna vid
de båda mötena uppgingo till 446 kr.,
som . gå till underhåll av en infödd
evangelist på Helgelseförbundets fält i
Transvaal. Br. Ernst Carlsson uppläste vid
eftermiddagens möte ett brev från denne,
vars namn är Izaja Magagula.
Efter gemensam kaffedrickning hölls så
själva avslutningsmötet i trädgården med
sång och ett kort tal av br. Ernst
Carlsson. — Må vi så »alla där få mötas efter
slutad pilgrimsfärd»! Men till dess må vi
hålla ut och troget verka Hans verk! Hebr.
12: 1.
V e a n.
NYTT,
1 »Trons Segrar» den 15 juli
förekommer tre ord, som icke funnits förr i
H. F:s historia under de gångna 50 åren.
Det är orden: »Missionär bland lapparna».
Jag läste orden gång på gång, tills jag
började gråta. Tanken gick tillbaka till
konferensen 1897, då jag kom ned från
Jämtland. Jag hade sammanträffat med
lappar under vintern, och jag hörde nu Guds
röst: »Bland detta folk skall du ha ditt
fält». När jag talade med styrelsen därom,
meddelade man mig, att någon mission
bland lapparna hade vårt sällskap icke.
Ville jag gå dit, måste jag gå pä egen
sold. Kallelsen hade jag emellertid fått från
Gud, och jag reste ditupp. Under vintern
tjänade jag på olika platser. På våren,
då lapparna vände åter hem till fjällen,
packade jag min ryggsäck med litet kläder
och böcker att dela ut. Den lön, jag
tjänat in under vintern, fick bli underhållet
för sommaren. Så höll jag på i många år
till dess krafterna sveko.
På den tiden funnos inga vägar. Man
fick ta’ sig fram i vilda fjällen, och för
det mesta var det 5—6 mil mellan varje
lappläger. Staten har inköpt fjällområdena
till renbete och statens ämbetsmän kornmo
därför dit för att inspektera. Ett visst
antal familjer jämte deras renar
sammanfördes till en enhet, och sä uppdelades
betena i distrikt ända upp mot norska
fjällen. Lapplägren måste ligga ganska långt
isär, för att inte renhjordarna skola
sammanblandas. Men innan man når själva
lapplägren, möter man svenska nybyggare,
och dessa måste också besökas. Där kan
man få köpa litet mat då och då och
även möten få hållas bland dem.
Nybyggarna äro i allmänhet lika vanlottade som
lapparna med avseende på verksamhet.
Några av de äldre kunde omtala, att
de aldrig haft något möte där, så nog
fick jag ha ett alltid. Men det var svårt
för dessa människor att kunna skilja på
en turist och en evangelist. De trodde
alltid: »De där, de ha gott om pengar».
Och så togo de bra betalt för allt.
När vi avskilja missionärer för Kina och
Afrika, så giva vi dem icke blott
respengar fram till fältet utan tänka också
på att sändebuden skola leva. De måste
också ha underhåll. Under de många årens
erfarenhet vet jag, att en lappmissionär
har det ofta värre än en kinamissionär.
Därute kunna de skaffa sig bärstol eller
oxvagn, och så kunna de taga sängkläder
och mat med sig o. s. v. Men en
Iapp-evangelist får taga ryggsäcken med det
nödvändigaste i samt vandrarstaven i
handen. Ibland måste man vada över djupa
floder, så djupa, att den, som går först,
måste ha ett rep om livet, och den, som
står på stranden, får då hålla i andra än-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
