Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. 15 Augusti 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 TRONS
Den absoluta sanningens
härlighet.
De träffades på norrgående
nattsnälltåget: en präst, en distriktsföreståndare och
en predikant. Samtliga kände varandra
något förut, annars hade de väl åkt till
Stockholm i samma kupé utan att säga
ett ord till varandra. Nu kom samtalet rätt
fort i gång. Prästen var nyvunnen
oxforda-re, och därför blev samtalet oxfordskt.
»Åh, det är härligt med Oxford!» sade
prästen. »Se, oxfordsmänniskor ha det goda
med sig, att de gärna vittna om den
rörelse, som blivit dem till välsignelse. Det
.här med absolut sanning, det är
utomordentligt,» fortsatte prästen. »Det är den
vägen vi måste gå. Förljugenheten i smått
och stort är eh förbannelse. Vi måste rensa
upp! Radikalt och hänsynslöst!»
»Säkerligen!» sade
distriktsföreståndaren. »Visserligen är inte
oxfordsprinciperna något nytt. Det är endast
ett upplivande av gamla
läsaremetoder. Vi ha haft det där alltsammans
under hela vår tillvaro som
.missionsorganisation. Men om Oxford kan ge nytt liv åt
dessa för oss gamla sanningar, då skulle
vi endast glädjas.»
»Det må vara, att vi i realiteten har haft
•de för oxfordrörelsen grundläggande
principerna förut,» sade predikanten. »Men vi
har inte alltid tagit det så allvarligt med
sanningen. Vi har tolererat mycken lögn,
•då vi i stället likt Amos bort sjunga ut.»
»Man är rädd om’ sin karriär.
Sanningen är riskabel, sonr bröderna vet. Vi
måste gå in för den absoluta sanningen,
även om det kostar oss allt,» föll prästen
in. Han skulle säga något mer, men blev
avbruten därav, att kupédörren öppnades.
En ung fru med en pojke på armen
tittade in.
»Är alla platserna upptagna här?»
frågade hon en smula försagt. Hon var en
människa med svaga armbågar, och
sådana få ofta stå, då andra sitta.
Det var plats för åtta i kupén, och där
fanns endast de flyktigt presenterade san-
SEGRAR
ningsvännerna. Men resan var lång, och
man hade hoppats få utrymme för en
nattslummer så småningom. Det var icke blott
en tillfällighet, att större väskor placerats
på sofforna. Vill man sova någorlunda
skapligt på tåget, är det fördelaktigt, om så
många platser som möjligt se upptagna
ut i början.
Det hade dröjt litet med svaret.
Men så såg han upp, som mest
högstämt fört den absoluta sanningens talan.
Med en förklarande gest över väskorna
sade han: »Ja, här ser ut att vara fullt!»
Frun. med pojken drog sig tillbaka. Fullt
överallt! Och hon, som var så trött!
Samtalet i kupén dog på ett oförklarligt
sätt. Man kom inte i gång med
»principerna» vidare. Predikande bröder äro känsliga
för störande avbrott. Det irriterar! Sömnen
kom smygande. Prästen tog portföljen till
huvudgärd. Den blev lagom tjock, sedan
boken »Under Guds ledning» tagits ur.
Distriktsföreståndaren och predikanten
ordnade syskonbädd på sin soffa med
överrockarna som rullgardin. Rätt snart
hördes distriktsföreståndarens första snarkning;
efter ytterligare en stund var trion
samstämmig.
Ute i korridoren satt på en
klaff-stol en trött mor med en sovande pojke
i knäet. Hon begrep ingenting om
Oxford. Den absoluta sanningens härlighet
hade hon ej heller fått syn på. Hon var
mycket materiellt inställd. Den härlighet,
hon närmast ville se och besitta, var en
soffa att lägga pojken på; ja, varför inte
en soffa, där hon också själv kunde få
sträcka ut benen och sova en enda timme!
Historien var inte längre. Och nu, min vän,
förargas inte över prästen, säg intet ont
om distriktsföreståndare och predikant! De
äro så utomordentliga representanter för
dei släkte vi alla tillhöra. Fråga i stället:
Vilken plats hade den trötta medmänniskan
fått, om hon mött mig och jag tillämpat
min vanliga sanningsprincip — kupén eller
korridoren? Den absoluta sanningens
härlighet är stor men dyrbar.
E. A.
(Ur Missionsförbundet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
