Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 17. 1 September 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341 TRONS SEGRAR
avlöningsfråga. Aposteln nämner
Israel såsom varning och förebild för oss.
Må vi icke s. a. s. gå på museum
och förvånas över Israels otro och
hårdnackenhet. Må vi hellre rannsaka
oss själva och se till, om vi höra till
löftets barn, som skola ärva. Skriften
säger, att endast två av dem som
varit 20 år gamla vid uttåget ur
Egypten kommo in. Ja, och så, förstås,
Josefs balsamerade stoft, vilket man
också tog med sig. Men av alla de andra
— ingen. Tänk på Besalel och
Oho-liab, som genom Guds skickliggörande
nåd byggt tabernaklet. De kommo
icke in. Tänk på de 70 vid Sinai, som
Gud särskilt skickliggjorde för att
dela tjänsten och ansvaret med Moses.
Ingen kom in. Tänk på Bileam, som
av Guds kraft uttalade profetian över
folket och om löftesstjärnan. Han dog
som en stackare. Tänk på Moses själv,
som fick sluta sina dagar utanför
landets gränser. Tron är icke var mans.
Nu voro visserligen förmånerna av att
komma in i Kanan jordiska förmåner.
Men Paulus säger oss, och
Hebréer-brevet instämmer, att löftena hade icke
genom tron blivit införlivade med dem,
och därför hunno de ^cke fram till
vi-ians land. Det var blott två namngivna,
som orkade med hela resan. Skola
vi, som leva i dag, orka hem, så måste
vi vara löftets barn och Guds arvingar.
Ty Ordet säger: »Kör ut
tjänstekvinnan och hennes son, ty
tjänstekvinnans son skall icke ärva med den fria
hustruns son, han som är född efter
löftet.» Josef och Maria »menade», att
Jesus var i ressällskapet på väg hem
från Jerusalem. Må ingen mena $ig
stå, må ingen mena sig hava Jesus i
sällskap och likväl vara
självbedrägeri. Herre, om jag är stadd på en
orätt väg, så led mig på den eviga
vägen.
En man dör för folket.
Kinamissionären, broder A. G.
A-brahamsson, vittnade härefter och
läste sammanhanget till Joh. 11: 52.
Jesus hade fått till uppgift av sin Fader
icke blott att dö för folket utan ock
att till ett församla Guds förskingrade
barn. Ty Han är försoningen för våra
synder och har sagt: »Där jag är, där
skola ock de vara med mig, som Du
har givit mig.» Det är med
obeskrivliga känslor, som vi här möta upp
vid denna konferens, sade broder
A-brahamsson, och tackade för alla
»Välkommen!», som mött honom.
Guds nåd är det, att det icke är ute
med oss. Gud har icke förändrats.
Huru vi sedan förändras, betyder ej sä
mycket. Gud är den oföränderlige.
(Forts.)
Vad nytt i - -
Förbunds facklan?
Tryckningen av årets
Förbundsfackla — den välkända missions- och
julkalendern — bedrives nu med fart.
Den utkommer nu i sin 19: de årgång.
Vi ta väl inte fel, när vi föreställa oss,
att kalenderns mång tusende vänner
skicka en tanke i förväg och undra
vad den skall komma med av nytt
och gammalt? Här en liten orientering!
Hälsningen är i år skriven av dess
redaktör över orden »Han begynte
om-igen». — Två härliga julbetraktelser
följa därpå, skrivna av pastorerna
Ernhard Gehlin och Erik Skoglund.
— Chr. Jersild har skrivit en
illustrerad uppsats om Konferensen 1937.
—-Lilly Gustafson svarar på frågan: »Är
missionen ett trons vågstycke?» —
Vår missionssekreterare Fredberg har
skrivit om »Utvecklingsmöjligheter på
H. F:s missionsfält». — En
författarinna, A. Z., har berättat om hur det
tedde sig för 50 år sedan, när våra
evangelister började sitt fälttåg i Sve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
