Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. 15 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
TRONS SEGRAR 406
sked som polisman och ägnade sig
nu helt åt den andliga verksamheten.
Han tjänade hela tiden intill sin död
såsom Helgelseförbundets evangelist,
och hans verksamhet bestod uti, som
han själv brukade uttrycka det, att
»sjunga och spela om evangelii
dyrbara skatter, allt till Guds ära». Hans
poetiska ådra flödade rikt, och
otaliga äro de religiösa dikter och sånger,
som han utgivit. Ganska tidigt utgav
han en sångsamling i tryck benämnd
»Väckelse- och hemlandssånger».
Denna utökades efter hand och utgavs i
flera upplagor. För ett 10-tal år
sedan utgav Sjölin en utökad upplaga av
sångboken i fyrstämmig musik.
Sjölin var en gärna hörd talare och
sångare, som genom sitt
hjärtevinnande sätt förvärvade sig en stor
vänkrets, vilken ofta under hans sista år
ihågkom honom under hans
prövningar och sjukdom.
Den hemgångne sörjes närmast av
maka i andra giftet, vilken ömt och
troget vårdat honom under senaste
årens sjukdomsprövningar, samt av
trenne döttrar i första giftet och en
son. En av döttrarna vistas i
Amerika.
□ en första sången.
Min första sång skrev jag till ett
åminnelsemöte, som hölls i Nässjö
med anledning ä’v att 10 år förflutit,
sedan en kinamissionär från denna
trakt fick lida martyrdöden.
Alltsedan min frälsning år 1898 har det
varit en smärta för "mig att tänka
på huru mina unga och mest
krafttiga år förflutit i synd och utan
verksamhet för Jesus, som gjort så
mycket för mig. Och jag minnes,
huru jag en dag under mitt arbete
å Bodafors möbelfabrik låg på
hyvel-bänken och grät, så att jag ådrog
mig alla kamraternas uppmärksamhet.
Då de frågade, varför jag grät, blev
svaret: »Jag gråter över att min bästa
tid har gått och att jag icke gjort
något för Herren». — »Ja», sade de,
»men du är ju nu frälst, och detta borde
väl glädja dig. Många av oss kunna
icke fröjdas över en sådan lycka, som
du nu kommit i besittning av». Och
så gräto vi om varandra både frälsta
och ofrälsta.
Emellertid lugnade det sig där inne
i min själ, och jag kom att tänka
på det stundande åminnelsemötet i
Nässjö. Jag var då med i en liten
musikförening och spelade där violin.
Nu ljöd i min själ: »Skriv en
passande sång för mötet!» — »O nej! Jag
skriva en sång! Och melodien sedan!
Nei, det låter sig icke göra». — Men
samma röst kom om och om igen,
och en dag under mitt arbete
fick jag tag i en gammal tapetrulle,
som vi använde till omslag av
möbler, och på densamma skrev jag ned
min första sång: »Martyrernas sång
i Kina 1900». Jag tog hem
tapetlapparna, renskrev sången och lät
musikföreningen öva in den med
melodien till den kända sången: »Hans
ansikte går med». Då vi sedan sjöngo
sången på nämnda åminnelsemöte,
fanns det icke ett torrt öga i salen.
Alla gräto, och jag fick söka
bemanna mig själv och med allvarlig min
se på mina »sångfåglar», som också
började snyfta under sången. Efter
det vi sjungit denna sång, och
snyftningarna hade något så när lagt sig,
kom den avlidna missionärens syster
till mig och sade: »Det stod i sista
versen: ’Så tacka’Gud därför, att jag
fick bli martyr’. — Det kan jag ej
och skall aldrig kunna det».
Men jag är viss, att hon en gång
— om icke förr, så i evighetens värld
— skall tacka Gud för sin systers
martyrkrona.
Det finnes icke många av mina
sånger, vid vilka icke ett särskilt
minne och någon särskild upplevelse äro
förknippade. Vad melodierna
beträffar, så har det hos mig funnits ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
