Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. 15 Oktober 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 TRONS
på Torp-konferensen, förekommo
ofta i hans predikan orden »tro dig
i g e n o m». Dessa ord nitade sig
in i mitt hjärta. Flera gånger
sökte jag få till stånd en sång över
detta ämne. En lång tid
misslyckades jag, varje gång jag försökte.
Men en gång, när jag var i
Nelham-mar i missionär Ester Månssons hem,
blev jag mycket sjuk och sade till
hennes far: »Jag kan icke följa dig till
mötet i kväll». — Han svarade: »Om jag
så skall köra dig till bönehuset, så skall
du dit». — Så skedde också, och när
jag kom upp på mitt rum och skulle
gå till vila, låg där ett brev från min
evangelistbroder Anton Olsson från
Bodafors. Det sista, som stod i hans
brev, var »Tro dig igenom!» Efter
gammal vana lade jag penna och skrivblock
på nattduksbordet. Jag kunde ej
somna utan bara log i glädje över de
sköna slutorden i brevet. Jag tänkte nu
icke skriva sången efter alla
misslyckade försök, men jag började skriva
ändå, och
så kom den au mig efterlängtade
sången "Tfd dig igenom".
Vem kunde tänka, att denna sång
skulle få en sådan rymlig värld att
vistas uti! Den finnes nu i nästan alla
länder. Nog av, jag satte melodi till
den, och på morgonen sjöng jag den
för milt kära värdfolk och var alldeles
återställd från min sjukdom. — All
ära tillhör den helige Guden, som kan
göra något av det som intet är.
Ofta har jag fått goda uppslag till
mina sånger, då jag hört någon
broder predika. Så skedde en gång, då
jag bodde i det lilla vackra Gränna.
Vi hade kallat nuvarande
missionsföreståndare Viktor Johansson dit
för att. vittna om Herren. Till text tog
han Ps. 46: 5 — »En ström går fram,
vars flöden giva glädje åt Guds stad,
åt den Högstes heliga boning». —
Han fick vid detta tillfälle, såsom vid
så många andra, nåd av Herren att
SEGRAR 408
tala så övermåttan härligt om Guds
frälsande segerkraft i Kristus, att jag
och många med mig undrade, om det
rentav skulle bli himmelsfärd för oss.
En frukt av den välsignelse, jag mottog
genom denna predikan, var sången 104
i »Väckelse- och Hemlandssånger» —
»En ström går fram, så ordet säger»,
med kören:
»Guds källa ligger högt därovan,
och därför kan den kraft bete
Åt den, som längtar efter gåvan
Act Gud och Lammet hyllning ge.»
Vi hade före mötet varit uppe på
det rätt höga och branta berg, vid
vid vars fot Gränna ligger, och bl. a.
sett de stora outtömliga
vattenreservoarerna, varifrån den lilla staden får sitt
vattenbehov tillgodosett. Det var där
uppe på berget Viktor Johansson fick
sin predikan och den inspiration, som
satte mitt och andras hjärtan i brand.
Sällan har någon av mina sånger
nedskrivits, utan att dess innehåll först
på särskilt sätt talat till mitt eget
hjärta. Mången gång har sången fått
kasta ljus över mina många »varför,
och jag har mer än en gång sagt till
min hustru: »Är det möjligt, att jag
har skrivit denna sång? Jag tycker,
jag känner icke igen den». Så var det
särskilt när jag fått min poemsamling
»Brottsjöar och solstänk» från
tryckeriet. Då jag där läste stycket »Känsla
och tro», så måste jag säga: »Ja, har
jag skrivit detta, så tillkommer all
ä-ran Gud både här och i himlarna».
Nu sjunger han ej mer, vår käre
Sjölin. Pennan har fallit ur hans trötta,
darrande hand, och han kan ej mer
sköta sin lilla skrivmaskin, om vilken
han på lek brukade säga, att den var
alldeles utmärkt, bara den hade
kunnat stava lite bättre. Br. Sjölin kände
bittert bristen på kunskap i
modersmålet, men han var alltid angelägen att
få »sångbarnen» »rentvättade > och
»o-pererade», innan han släppte ut dem
i världen. Och för var gång jag hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
