Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 21. 1 November 1937
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
hittills undanhållit Honom för att
bruka blott för sig själv! Vad skulle hon
då hava kvar — ja vad? Hon kände
sig så tom, så beklämd!
Herrens gåvor —• hon insåg det nu,
den dyrbara tiden, hur hade hon
använt den? Och sina kunskaper, sina
penningar, sin hälsa, sin
ungdomskraft — allt var det gåvor, och till
allt hade Han, den himmelske
givaren, dispositionsrätten.
Men huru skulle hon nu kunna bli
annorlunda? Huru skulle hon nu, för
att lugna sitt oroliga samvete, kunna
ställa allt detta i Hans tjänst? Skulle
det vara nog, om hon sökte offra sig
för andra, leva för andra? Hon hade
en obestämd förnimmelse av att det
kanske ändå inte skulle vara
tillräckligt-
*
Från den stunden började Ebba K.
att läsa sin bibel; dagar och veckor
förgingo, men var hon sökte fann hon
ej frid för sitt oroliga hjärta. Han,
som känner hjärtats lönligheter,
visste dock vägen för detta ängsliga,
förvirrade får.
En dag träffade hon på sin
promenad den gamle doktor Hjälm. Samtalet
fördes in på den unga flickans besök
på sjukhuset och hennes sång
därstädes.
»Ni kan inte tro, fröken, vilken
glädje det var för mina sjuklingar»,
sade doktorn.
Fröken K. stannade och såg sin
gamle vän allvarligt in i ögonen.
»De där orden, ni sade mig, om att
sjunga för Herren—jag har ej kunnat
bliva dem kvitt», viskade hon med
darrande stämma. »Jag vet nu, att
Han äger dispositionsrätten över mig,
såsom ni sade, men hur skall jag bära
mig åt, hur skall det gå till ?» De
sista orden ljödo nästan som ett
smärteskri ur det ängsliga hjärtat.
»Gå hem, kära fröken, och läs 2
Kor. 8 kap., 5 och 9 verserna, och
SEGRAR ’ 419
bed till Herren om ljus.» En varm
handtryckning, och så skildes de.
Hon skyndade hem och öppnade
den heliga boken. »Sig själva g
å-vo de först åt Herren...»
Dessa ord gingo som en blixt genom
hennes själ. Hon hade försökt att
giva Herren Hans gåvor tillbaka,
innan hon först givit Honom sig själv,
sitt eget jag, sitt tomma, fattiga
hjärta.
Och så 9:de versen: »I kännen vår
Herfes, Jesu Kristi, nåd, att Han,
ehuru rik, vart fattig för eder skull, på
det 1 genom Hans fattigdom skullen
varda rika.»
O, det var Han, som måste vara
givaren, giva sig själv med all sin
rikedom åt henne. H o n måste
mottaga Honom, innan hon kunde giva
sig själv.
Hon låg länge på sina knän, men
när hon reste sig upp, hade det
oroliga, trötta hjärtat funnit vila.
Och sedan gick det lätt att sjunga
för Herren, glada, jublande lovsånger
om Hans kärlek, som givit sig helt åt
människors barn och som därför har
rätt, Kärlekens rätt, att fordra d e m
he 11 tillbaka. Väl gick det ej med
ens för den unga flickan att göra sig
lös från alla bojor, men hennes
längtan och hjärtebegär gick dock ut på
att över var och en av de gåvor, som
Herren givit henne, ja, över hela sitt
liv kunna på fullt allvar skriva: »Till
Mästarens tjänst.»
(Sv. M.) A—d e r.
NÄR PASTORN VÄNDE
RYGGEN ÅT MIG.
I flera dagar har def varit regnigt
och blåsigt, och i dag är det särdeles
disigt och mörkt. Det är nästan som
skulle detta störa mitt sinnes frid och
lugn, där jag sitter vid bokhyllan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:44 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0523.html
