Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. 15 November 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 TRONS
Sion, då Gud drog fram under jubelrop.
Det tros, att första delen av versen
utgjorde en utmaning från väktarna
på de gamla portarna, medan den
andra delen var svaret från den
åtföljande skaran, som ledsagade den
heliga sinnebilden. Det var en segerns
stund, när ärans Konungs ark fördes
in i jebuseernas gamla stad.
En ännu rikare uppfyllelse skedde,
när Jesus, sedan Han övervunnit
dödens bitterhet och segrat över synden
och graven, mäktig i striden
nedlade herradömena och väldigheterna och
höll sitt intåg i Guds stad. Dessa
utrop och svar växlades då mellan
de änglar som väntade och dem som
åtföljde Honom.
Men den väsentligaste uppfyllelsen
sker, när hjärtat upplåter sig för att
taga emot Honom och Han träder
in för att icke mer gå ut samt för
att försvara det mot alla fiender. O,
du slagna och modlösa Guds barn,
det kan ej gå illa för dig, när Jesus,
Segerfursten, är herre i ditt hjärta.
Han är stark och mäktig. Behöver
du kraft? Den finnes hos Guds Son.
Behöver du makt? Han är allsmäktig.
Behöver du räddning undan dina
fiender? Han är väldig i strid.
F. B. M e y e r.
Den sista stationen.
Han var genomsjuk, ja, totalt
nedbruten, den gamle, då han togs om
hand på »Hemmet» i det främmande
landskapet. Nu orkade han ej längre;
febern brann i ådrorna, och de
an-svällda körtlarna hotade att kväva
honom.
Efter några veckors vård och en
tids vistelse på lasarett blev han så
pass kry, att han kunde per tåg
begiva sig till sin hemortskommun. Det
var då, som dessa ord: »Den sista
SEGRAR 434
stationen, syster», ekade sig in i min
net.
Den sista stationen. Många
stationer hade denne gamle anlöpt i livet.
Hans färd hade i ungdomstiden ställts
till U. S. A. Allt hade gått väl i livet,
tills för åtta år sedan den sjukdom’
började angripa honom, som väl en
dag skall ända hans liv. Gammal,
sjuk, ensam och fattig kom han åter
till fosterjorden, utan hem och utan
vänner. Ack, Så fattig! Men det var
ändå en viss tröst att vara på det
främmande hemmet, att bland
intresserade främlingar få berätta om det
främmande landet och upplevelserna
där. Men nu — nu bar det i väg mot
den gamla hemtrakten — det närmade
sig den sista stationen... Det var
med tårar i ögonen och med bruten
röst, som den gamle upprepade
dessa ord: »Den sista stationen, syster.»
En annan resa träder fram för min
inre blick, resan genom livet. Många
äro stationerna, som vi, s. a. s.,
passera där. Men vi veta ej, när vi
anlöpa den sista stationen. Kanske
förr än vi ana äro vi där.
Vad är målet för vår strävan?
Evad vårt liv blir långt eller kort
— vilken försvinnande liten bråkdel
av tid är det ej, som vi vistas här!
Det närmar sig med stora steg »den
sista stationen». Vilka spår har du,
min vän, lämnat efter dig, när den
sista stationen är passerad?
»De rättfärdigas väntan får en
glad fullbordan, men de ogudaktigas
hopp varder om intet.» Ordspr. 10:28.
H. J.
Skriv till missionärerna!
Bed för dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
