- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Fyrtioåttonde årgången. 1937 /
460

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1937 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

430

TRONS SEGRAR 460

På resa i Transvaal.

129 Hartley Rd, Durban, S.

Afrika, den 20 okt. 1937.

Det hade blivit så ordnat, att jag skulle
företaga en månads resa i Transvaal för
att hålla bibelkurs och samtidigt besöka våra
övriga stationer i distriktet, varför jag
anträdde resan med tåg från Durban den
5 sept. Då det också ingick i min plan att
väcka intresse för zululitleratur, och
särskilt för vår zulutidning uBaqa (Facklan),
vilken nästa år fyller sitt trettionde år
(och redaktören sitt sjutlionde), ville jag
också besöka andra missioner, med vilka
vi samarbeta.

Då Vryheid och P. P. Burg (tillhörande
fribaptisterna) lågo i min väg, besökte jag
dem en kväll på varje plats. I Piet Retief
(Sv. All.-Missionen) stannade jag tre
dagar. Br. K. A. Hjelm hade samlat trettio av
sina infödda medarbetare, och vi hade
härliga stunder omkring ordet. Då jag förut
var känd av de flesta och de andra kände
mig genom tidningen och litteratur, så voro
vi som e n familj. Jag träffade där också
Hober med fru (från Amsterdam) och
systrarna E. Aronson och A. Rvdgren. De
infödda ha fått riktigt grepp om våra
sånger i vår gemensamma sångbok »Icilongo
leVangeli» (=Evangelii Basun). Det var
upplyftande att höra deras sång.

Efter åter en natt på tåget kom jag till
Hector Spruit, där br. Fridolv mötte mig
och tog mig de 25 eng. milen till
Shongwe, där jag välkomnades av syskonen
Reinholdz och syster L. Gustafson. Monson
var redan där och hade börjat lektionerna
med de tjugu elever, som samlats. Vi hade
välsignade dagar tillsammans, men vi blevo
mycket ängsliga, och det blev allvarlig bön,
då br. Reinholdz blev liggande i svår värk
och hög feber på grund av blyförgiftning
i ett knä. Syster L. G. gjorde sitt yttersta

att lindra; och då svullnaden brast, blev
det bättre. Men då doktorn senare kom,
tillrådde han en tids lasarettsvistelse i
Barberton och operation för att förebygga,
att knäet bleve styvt.

Vid Shongwe finnas stora möjligheter, och
det synes som om både missionsstation
och sjukstuga kommit just i rätt tid, då
många flera infödda komma att placeras
på det landområdet, och regeringen
tänker avhjälpa vattenbristen medelst borrhål
och vattenledningar. Den nuvarande
kom-missionären besökte oss en dag och
talade om de planer regeringen har.

Från Shongwe fick jag följa med br.
Fridolv till Umgwenya. Det som först mötte
mitt öga (sedan jag välkomnats av fru
Fridolv, som måst stanna hemma för att
se till de fjorton svarta barnen, som bo på
stationen och där gå i skola) var den
otroliga förödelse, översvämningen i början av
året gjort på den så skönt liggande
platsen. Att återställa, vad strömmarna sköljt
bort, skulle kosta många tusen kronor i
arbetslön. Somliga av husen hade spolats
bort, och huset där evangelisterna och
andra sova under deras besök på
stationen (många måste nämligen sova där,
emedan de ej väga gå hem om natten för
lejonens skull), det huset liksom hänger i
kanten av ravinen, och då nästa stora
regn kommer, rasar det troligen omkull.
Nu var allt så torrt och miserabelt, då
de ej haft något nämnvärt regn sedan
översvämningen. Även i verksamheten
klagades över torka, och det var uppfriskande
att ändå finna en grupp, som lever vid
den aldrig sinande källan. En moder kom
och visade mig sin femårige son. »Det är
han, som blev framburen till Herren, sist
du var här, och du gav honom namnet
Zakeus.» (Hon bad mig nämligen ge
pojken ett namn.) Modershjärtat tar intryck
av vad som göres för barnen.

Därifrån reste jag de 40 eng. milen
till Komati, där jag först möttes av br.
Monson, som tog mig de sista milen på
baksätet av sin motorcykel. Framkommen,
blev jag välkomnad av Ester Monson, som
nu åter är som vanligt i rask verksam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:47:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1937/0572.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free