Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. 1 December 1937 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 TRONS SEGRAR
463
ten i Mullsjö och på andra platser runtom
i bygden, då mycket folk samlades.
På söndagen höllos stora offentliga
avslutningsmöten i Mullsjö missionskyrka, som
välvilligt ställdes till vårt förfogande
under hela dagen. Mycket folk från skilda
trakter hade samlats. Lärare och
kamrater tjänade med härliga vittnesbörd, sång
och musik. Det var en dag i Guds
gårdar.
F.tt varmt tack till våra systrar på
Ekbacken för allt vad ni gjorde för oss
kamrater! Herren skall löna. Tack för
inbjudan både ifrån eder och missionskyrkan
att få komma åter nästa år! Om vi leva
och Gud vill, så komma vi.
Varma fridshälsningar till eder alla.
Enl. uppdrag
J. E. Kaminsky.
Högtidsdagar i Mariannelund.
»Vi hava ock ett påskalamm, som är
slaktat, nämligen Kristus. Låtom oss
därför hålla högtid — — -.»
Såsom ett frälsat folk få vi ständigt äta
vid Konungens bord. Vi fira högtid dag
efter dag i vår fullkomlige Frälsares
gemenskap. Dock gives det särskilda
högtidsdagar och högtidsstunder i Guds
församling, för vilka vi prisa Jesus.
Söndagen den 24 okt. hade vi en sådan
där högtidsstund här i Betel. Vi fingo då
vara åsyna vittnen till em härlig
begravningsakt (hallelujabegravning), då sex
syskon, därav fem ifrån Rumskulla och en
syster härifrån, döptes i vatten, såsom
ordet lär. K. A. Skoglund tjänade, och
stunden var mättad av Guds närvaro. Helt
visst skola dessa syskon i tron få erfara,
att »den, som är lydig vid Jordans flod,
Anden som gåva får». »Dock såvitt vi
redan hava hunnit något framåt, sä låtom
oss vandra vidare på samma väg.» Fil.
3:16. Må vi alltid såsom ett Guds folk
vara på framryckningslinjen;! »Ännu
återstår en mycket stor del av landet, som
skall intagas.»
Lördagen den 30 och söndagen den 31
okt. fingo vi också erfara, att det pä ett
särskilt sätt var högtid ibland oss. Vi voro
då samlade till evangelistmöten. Säkert var
det många, som i dessa möten fingO’ möta
Jesus till förnyelse och vederkvickelse.
Mötet på "söndagens eftermiddag lever kvar
i vårt minne. Gud talade både på ett och
på två sätt (Job 33: 14). Ordets skarpa
svärd skar igenom. Halleluja!
Vittnen, som med villighet tjänade, voro:
K. A. Skoglund, Henry Heimer, Gunnar
Yngve, Rudolf ’Karlsson, Ruth Johansson,
Anna Hjerne samt missionär Sigurd
Olsson.
I tidens aftonskymning få vi erfara, att
Gud bor ibland sitt folk, och1 längtande
själar mottaga pingstens härliga kraft. Vi
tacka Gud för upplevelser i det flydda.
Men »djupare i källan, närmare Gud, är
en ständig längtan hos en Jesu brud».
Med fridshälsning til! alla Jesu vänner.
Martin R ö b s.
Mariannelund den 12 nov. 1937.
Treitio år den 1 dec. 1937.
En återblick.
Då jag skådar tillbaka på dessa 30 år
i Guds tjänst inom Helgelseförbundet, kan
jag ej annat än utbrista med psalmisten:
»Lova Herren, min själ, och allt det i mig
är love Hans heliga namn!»
Det var året 1907 som jag tillsammans
med flera andra fick emottaga välsignelsen
att bli avskild som evangelist. Och i detta
härliga arbete fick jag leva ända tills 1920,
då jag för andra gången blev avskild, nu
som missionär för Kina. Och samma år
utreste jag till detta land. Där har jag
fått nedlägga en del av min
mandomskraft i arbetet att föra kineserna till
frälsningens kunskap.
O, huru skönt det är att skåda tillbaka
på ungdomstiden som evangelist! Det är
få, som fått så mycken nåd av Gud som
jag. Ty det är icke ett år av dessa trettio,
som ej den nåden blivit mig given att få
följa syndare till Jesus. Jag har fått vara
med om att bedja för syndare ute vid
trettio graders kyla, då vi böjde våra knän
vid en sparkstötting. Och lika saligt var
det på stadsgatan eller, rättare sagt, i
ränn-stenen, medan bilar och spårvagnar gingo
fram och åter på gatan, att få böja knä
och bedja för bekymrade syndare, som
ville bli frälsta. Så har det ock varit en
stor nåd att få bedja för kineser, som
under syndens bekännande sökte sig fram
till Jesus.
Då jag en dag för flera år sedan gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
