Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24. 15 December 1937 (Julnummer) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
hjälpa honom i den sista stunden och
visa honom vägen till hemmet där
ovan; jag skall trösta hans stackars
hustru och barnen. Jag skyndar mig,
och likväl tyckes det mig, som om
fötterna vore blytunga; jag kommer
ingen vart. Kan detta vara samma
värld, där jag nu under fyrtio år gått
omkring med evangelii glada budskap?
Kan det vara samma människor? Det
berättas, att man i forna dagar
straffade en mördare med att binda liket
av hans offer fast på hans egen rygg.
Överallt måste han släpa denna
hemska börda med sig. Vad är det för
en tung börda, som trycker alla
människor, som möta mig? Hur
sorgetunga, hur hopplösa deras ansikten
äro! Vad är det för en hemsk börda,
som trycker dem nästan ned till
jorden? Vet du det? Ack, det är
syndens börda, som redan här gör oss
olyckliga och för evigt skiljer oss från
■Gud. Jag är ett sändebud i Kristi
ställe. Skall jag inte få bringa dessa
arma människor det glada budskapet,
att Jesus på Golgata burit alla våra
synder, att »Hans kors betäcker vår
skuld», att Han har försonat oss med
Gud? Utan en jul gives det ingen
långfredag, utan Betlehem intet
Golgata.
Om jag icke hade
kommit ... Allt är så annorlunda mot
förr. Tornen på den stora
Mikaelskyrkan, Petri-kyrkan, Nikolai-kyrkan,
de många andra kyrkorna i Hamburg
— jag söker dem förgäves.
Fängelser, sjukhus — de finnas, men inga
kyrkor!
Jag träder in i sjukrummet.
Förväntansfullt vila den sjukes ögon på
mig. »Herr pastor, jag skall dö nu.
För Guds skull, säg mig, hur jag
skall finna frid.» Jag sticker handen
i min ficka, jag vill ha tag i mitt
nya testamente... Huru ofta har
jag inte läst det 14:de kapitlet i
Johannes’ evangelium för en döende!
»Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron
SEGRAR 479
på Gud; tron ock på mig. I min
Faders hus äro många boningar; om
så icke vore, skulle jag nu säga eder,
att jag går bort för att bereda eder
rum.»
Om jag icke hade
kommit... Jesus säger: »Jag är vägen
och sanningen och livet, ingen
kommer till Fadern utan genom mig.»
Om Jesus icke hade kommit, då vore
vägen till fadershjärtat obönhörligt
stängd för syndaren. Då finnes det
ingen himmel, bara ett helvete.
—-Vanmäktig står jag där. Jag har
ingen tröst att giva den döende. Hans
död blir -ett språng ut i mörkret.
Inte en enda ljusstråle lyser hans fot
genom dödsdalens dunkla skuggor.
Utan Gud, utan Kristus, utan hopp
i världen!
Jag står vid den öppna graven. Där
står den gråtande änkan, de faderlösa
barnen. Vid mången grav har jag
stått. Många gånger har mitt hjärta
blött. Likväl har jag funnit ord till
tröst. Jag har kunnat hänvisa till en
frälsare, som också dog men
uppstod på tredje dagen, som även skall
uppväcka våra dödliga kroppar; jag
har kunnat tala om ett återseende där
hemma hos Herren.
»jag är uppståndelsen och livet»,
säger Herren. Nej, detta ord får jag
icke bruka, om så är, att Han icke har
kommit. Jag får inte tala om de
många boningar, som Han berett. Jag
får icke säga, att »döden är
uppslukad och seger vunnen». Hur skulle
jag kunna säga: »Gud vare tack, som
giver oss segern genom vår Herre
Jesus Kristus!» — om Han icke hade
kommit? Jorden åt jorden, askan åt
askan, stoftet åt stoftet!
En värld utan jul, utan kyrka, utan
kors, en värld utan kärlek, där envar
endast tänker på sig själv, en värld
utan hopp — det var vad vi hade haft,
om icke Frälsaren hade k o
inni i t.
Men Gud vare tack, Frälsaren är
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
