Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills hon slutligen kort efter julhelgen insjuknade i en
häftig feber.
Den gamla damen var mycket orolig och svår att
vårda, så att nästan ingen vecka förgick, som hon ej
måste byta om sjuksköterskor, hvilka ej ens den
förhöjda dagspenningen kunde förmå att stadna.
Just i ett dylikt ganska kritiskt ögonblick anmälde
sig ett gammalt fruntimmer till den lediga platsen.
Denna måste varit mycket van att sköta sjuka; ty
fröken Silfverkrona blef allt nöjdare och lugnare, hvilket
betydligt medverkade till hennes förbättring. Ingen
lade hufvudkudden och svepte täcket så beqvämt och
bra, som madam Rundqvist; ingen hade så punktligt
gifvit henne medicin, eller vakat öfver att den gamla
damens små nycker genast uppfylldes. Madam
Rundqvist blef slutligen alldeles oumbärlig för den förnäma
fröken, som nu var så pass återställd, att hon om
dagarne kunde ligga påklädd.
Madam Rundqvist hade flera gånger talat om att
lemna sin plats, men härom ville ej fröken höra talas,
slutligen hade den förstnämnda försäkrat att hon ej
kunde qvarstadna längre, emedan andra pligter kallade
henne bort, samt hade bestämt sig för att gå
påföljande dagen.
Natten, som föregick denna dag, låg den gamla
damen och vände sig oroligt, utan att få en blund i
sina ögon. Madam Rundqvist låg påklädd på soffan,
der hon insomnat. Slutligen emot morgonen steg fröken
Silfverkrona upp, kastade i största hast kläderna på
sig, dervid helt sakta mumlande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
