Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min första dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu mindre låta henne ana alla de glödande känslor
hon uppväckte i min själ.
Huru ofta hade jag ej från mitt fönster betraktat
denna ljusa, ljufva gestalt, som allena eller tillsammans
med jemnåriga alltid uteslutande väckte mitt lifligaste
intresse.
Och nu ... var detta intresse väl försvunnet? Ack
nej, men drömmen, tjusningen var borta. Jag log då
jag tänkte på huru lugnt jag återsåg henne, som jag i
afskedets ögonblick trodde mig skola återse med så
stormande glädjekänslor. Andra pligter, andra omsorger
... ja, för att vara sanningsenlig, andra tycken och
känslor hade undanträngt hennes bild ur min själ, der
den stod som en bleknad sällhetsskugga, skådad genom
minnets klara fjerrglas.
Våra ögon möttes, ovilkorligen helsade jag. Hon
besvarade min helsning kallt och främmande.
— Förlåt, — började jag — men har jag ej den
äran att tala till mamsell Edling? Förmodligen kan jag
ej smickra mig med att vara igenkänd, ty hela tio åren
ha förgått sedan vi sammanträffade i Marstrand vid en
badsejour. Mitt namn är Holmer.
Och nu mindes hon mig mycket väl, fann mig
oerhördt förändrad sedan denna tid, eljest hade hon
nog känt igen mig, ty denna sommar var ett bland
hennes gladaste minnen, hvilka hon troget bevarade.
Vi fördjupade oss härpå i upprepandet af fordna
händelser, som oaktadt deras obetydlighet likväl egde för
oss det slags intresse, som hågkomsten af vår tidigaste,
snart försvunna ungdom alltid uppväcker i vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
