Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carl och Skön Öllegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Mitt barn, mitt arma barn, min Öllegård! Skall
hon på detta sätt ryckas ifrån mig! — ropade han.
Åt det håll den olycklige fadren stirrade, kastade
ryttaren sina blickar. Högt uppe i ett fönster såg han
ett underskönt, men blekt ansigte. Det ljusa håret
böljade fritt kring axlarne och i de stora, glänsande
ögonen uttalade sig den största förfäran, medan de små
hvita, sammanknäppta händerna visade att hon, med
undergifvenhet för Guds vilja, sökte gå sitt rysliga öde
till mötes.
— En stege, fort hit med en stege —
kommenderade ryttaren, som svingande sig från hästen, kastade
tygeln till närmast stående man.
Den stämma, som uttalade dessa ord, syntes van
att bli åtlydd. Hvad som föregående ögonblick
förekommit alla omöjligt, syntes nu verkställbart, så stort
inflytande utöfvar en beslutsam man och en kraftig vilja
öfver en bäfvande och vacklande folkhop.
Skyndsamt frambars stegen. Med stadig hand hjelpte
främlingen till att resa den upp mot den rykande och
brinnande muren.
Begåfvad med utomordentlig vighet och styrka,
uppnådde han snart den farligaste punkten, hvarifrån han
kunde fatta den unga flickans händer. Andlösa af
ångest följde åskådarne hans vågsamma förehafvande
och försynen höll sin skyddande hand öfver honom; ty
få ögonblick efter detta uppträdes början stod den unga
flickan oskadad på marken. Men här sveko hennes
krafter, och sanslös lades hon i sin öfverlyckliga faders
armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
