Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Carl och Skön Öllegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, att såväl pastor Nessenius, som vi, hålla med kung,
lag och rätt, hvarföre Snapphanarne äro oss gramse.
I förliden månad lyckades vi bönder tillfångataga en
kapten och tjugofem man, hvilka lagt sig till hvila i
ett uthus. Dessa svuro då att deras kamrater nog
skulle ge oss och vår pastor en god minnesbeta för vårt
tilltag. Detta lär väl nu ha skett. Med Guds hjelp
hoppas jag kung Carl snart skall lyckas att jaga
Snapphanarne och hela fiendehopen ur riket.
— Det hoppas också jag — svarade främlingen
allvarligt. Derpå vände han sig till den grupp, som
omgaf den afdånade flickan.
I detsamma uppslog hon ögonen, och slutande sig
till fadrens bröst, blandades deras tårar och
tacksägelser till Gud för den underbara räddning, som
vederfarits henne. När de omsider uppreste sig, för att till
den modige främlingen uttala den innerliga tacksamhet,
som lifvade dem, var han borta. De båda ryttarne hade
försvunnit lika hastigt som de kommit.
—
Den ur dödsfaran räddade flickans far var pastor
Nessenius, hvilken ovanligt nitiskt förstod sitt kall,
dervid ej glömmande, att med råd och dåd förfäkta sitt
fäderneslands rättmätiga sak. Han var enkling, och
tvenne söner, hvaraf den ene var vid arméen och den
andre fortsatte sina studier i Lund, utgjorde hans
ålderdoms hopp, medan hans ögonsten, »Skön Öllegård»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
