- Project Runeberg -  Tio skizzer och noveller af Sylvia /
103

(1865) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rik flicka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vara upptagen med den nya byggningens grundläggande,
hvilket arbete han bedref med största ifver.

Löjtnant Silfverstern kom dagligen på besök och
var damernas outtröttlige riddare. Oaktadt denna
enträgenhet, lyckades han på intet sätt interessera den
unga arftagerskan, som alltsedan första aftonens
sammanvaro återtagit sin köld och tillbakadragenhet.

Ofta måste Selma åtaga sig värdinnans pligter,
medan denna, uppkrupen i ett soffhörn och fördjupad i
någon bok, föredrog att afvakta den unge mannens
bortgång. Samtalet hade en stund vändt sig kring detta
ämne och denna visade egenhet, då Selma leende utbrast:

— Så mycket är visst, att vore jag i ditt ställe,
kära Laura, icke gjorde jag mig så stor möda med att
göra mig osynlig och obehaglig för mina adoratörer.

— Mina adoratörer, — efterapade Laura med
satiriskt småleende. Du misstar dig, det är icke mig utan
mina penningar man adorerar. För resten har jag
aldrig varit så fredad som nu, och jag skall veta bevara
min ro och min smak för ensamhet. Herr Algersson
är i sitt slag en riktig skatt, — fullföljde hon efter en
paus; — han ser mig knappast och gör han det
någongång, sker det utan biafsigter. Hvad löjtnant
Silfverstern beträffar... åh, rodna icke så starkt, kära Selma...
så, nog ser jag åt hvilket håll hans hjerta drar honom.

— Äfven jag har öppna ögon, genmälte Selma, —
och nog ser jag du oupphörligt sårar och leker med den
stackars ynglingens känslor.

— Han förtjenar det också... åtminstone till en
del, - skrattade Laura. - Men, mon dieu, hvad du är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:48:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tsonas/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free