Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur en Konstnärs lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Gud välsigne dig, pojke — sade min far med
rörelse — låt se du alltid gör ditt gamla ärliga namn
all heder, huru än händelserna må gestalta sig!
Min mor tryckte oss till sitt bröst, hon sade ej ett
ord, men hennes tårade ögon strålade af sällhet.
Nu börjades ett ifrigt samspråkande om den
förestående resan. Det var ej utan mina föräldrar voro
smått förskräckta öfver att jag ovilkorligen måste till
Stockholm, som de ansågo för ett riktigt Sodom och
Gomorrha, hvarföre beslöts, att min far skulle skrifva
till en gammal bekant och barndomsvän derstädes,
hvilken var en välbeställd skomakare, samt, om möjligt, få
mig inackorderad i hans familj, förmenandes att jag
i ett stilla borgerligt hus lättast skulle undgå lifvets
frestelser.
— När jag tänker på denna barndomsvän, kan
jag knappast låta bli att le — sade min far
skämtande — öfver en viss karakterslikhet emellan honom
och dig, min kära Hugo; ty lika så säkert, som du
tror dig vara född till målare, lika säkert trodde han
sig vara danad till skomakare. Hans mor var en
förmögen prestenka, och hon ville nödvändigt se sonen
bekläda samma embete, som hennes salig man i
lifstiden innehaft. Men pojken lät icke öfvertala sig, utan
motstod förmaningar, daningar ... ja, till och med hot
om att hon skulle göra honom arflös ... han blef lästen
trogen och lär aldrig ha ångrat sig ... måtte du blifva
lika förnöjsam!
Följande dagen skref min far till Stockholm, och
medan svaret väntades rustades min garderob i ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
