Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Se far, — ropade han och pekade på den öppna
strömfåran, — derute drifver en stor båt. Alla
fiskrarne äro inne, så det är ingen af våra ... och folk är
på den; ty jag ser det rör sig i aktern, derifrån flaggar
också en hvit duk. Se, se!
Alla trängde sig kring det lilla fönstret.
— Sannerligen tror jag de begära hjelp. Det är
ej heller någon smal sak att kämpa mot storm och drifis,
hvad säger J far, om vi skulle skynda ut och hjelpa dem.
— Kanske det inte vore så oäfvet, — svarade Nils
Andersson och ref sig i det yfviga håret, ett tecken att
han vore stadd i djupa funderingar.
— Då är det icke värdt att längre stå och betänka
sig, — sade Olle beslutsamt, — båten drifver allt längre
ut och man får rappa på, om man skall hinna den.
— Må’ tro J nu inte skynden ut i onödan. Ett
sådant väder är ingen lapprisak, och att blottställa lif
och lem utan behof är syndigt, — invände mor Stina.
— Vi skynda nu inte ut i onödan, — afbröt Olle, —
se, de sätta upp ännu en hvit flagg ... Gud hjelpe dem,
stackare, måtte vi icke alltför sent hinna ut, ty båten
håller på att kantra, den tar bestämdt in vatten. Kom!
Denna uppmaning behöfdes icke omsägas. De trenne
männen hastade ut. Med otrolig snabbhet voro de nere
vid stranden, der de lösgjorde sin båt och släpande den
efter sig på isen uppnådde de snart det öppna vattnet.
—
— Se så, kära Anna, — sade mor Stina och
hennes ögon följde ömsom båtens alla rörelser, ömsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
