Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Skapare! anse med välbejiag min själs lofsång.
När jag var svag och villfarande, lärde Du sjelf
mig dygden. Genom tysta och ljufva rörelser lockade
Du mig. Nu, då mitt hjerta kan starkare brinna —
älska — nu välsignar jag Din nåd!
Huru ofta har jag icke suckat, att Du måtte
Slaka mig! Men ännu oftare har Du belönat mina
suckar. Aldrig gret jag af en oskyldig ömhet i min
enslighet, då Du icke försötmade mina tårar!
Sjelfva ångren har Du blandat med en himmelsk
ljuflighet. Lugnet har alltid åtföljt misströstan $ och
friden förebråelsen.
Gud! skall jag tala om Din Nåd? O Eviga Skonhet,
som förtjusar min Själ! jo! jag skall tala om Dig för
menniskorna. Dina villfarande barn skola höra min
lofsång, och älska Dig.
\
Huru ljuflig är du, o Skapare, för den dygdige!
Menniskor! det är Gud som förkläder sig i våren.
Såg jag Dig icke , ömma och välgörande Väsende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
