Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
dör. — Om Nöjet1 är högre Lif; och delta
strömmar i alla oändeliga ögnablick frän Gud, och är det
énda Första i hela Naturen, och är Guds väsende,
och Själn genom dess fläktar åter stiger och
uppstiger till det Högsta Oändeliga, o! hvar är den dödlige
som ej, hänryckt i tanken deraf, känner hvad han
"aldrig känt?
• Falle af Gud. ty han lefver mest 1 de Stora
själar, i Sinnen at eld och ljus. Hvar kraft är, der
ar Gud.
i millioners val den Eviges sällhet.
Lycksaligheten är i mån af åtnjutandet. Men man åtnjuter
icke utan i förening. i den endast kan kännas , fattas
det Sköna, dét Välgörande af allt. Jag sätter Guds
egen Salighet i denna känslan.
Ljufva! (Nöjet.) — J den sårande. ty han
söker blott sällhet, Lif. han njuter det i tankan att
hafva undanröjt ett hinder – skrämt ett ondt,
förstört något smärtande. "Nu skall jag lefva! tänker
det svaga kreaturet: och ser ej att tusende tänka
detsamma. Ack! de känna ej Mensklighetens
harmoni: ej den stora gudomliga Välviljan.
Eos. morgonrodnan: pastoral-namn: den första
flicka Skalden älskade, då, arcadiskt, platoniskt:
endast i första blomman af Sinnets vällust. — ack !
Kärlekens, som alla Mensklighetens, skönaste rörel*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
