Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HÖSTEN i785.
Jag satt på den naknsj. klippan, omgifven af de hösU
gula skogarne 5 fälten lågo förstörde under mina
ö-gun — allt sväfvade i dfe omätliga töcknen: Åndå
genomträngde mig den alltid förtroliga Naturen.
Dess eviga väsende andades till mig, och jag sönk ‡
en hvilande förtjusning.
\
O! rena ögnablick af min varelse! O! min’Själs
Himmel! i hvilken alla jordens små hänryckningar
af väl och ve försvinna — Dfer jag, lik det
Gudome-liga Första, blott kände innersta ljufheten af mitt
|^if. —— Jag öppnade mina — tårfulla ögon, och såg de
lugna vattnen, och såg längre bort: Staden och
Slottet, höljde i Höstens majestätliga molr^. — Jordens,
Jordens herrligheter! Svaghetens underverk! der å&
små Dödelige hopat stoften, ställt sig öfverst, kläd-!
de \ de skimrande grusen, för att trotsa sitt intet.
De ropa ti}l förstörelsen: Se vår styrka! pchtill
lycksaligheten: Vi befklle dig hit}
O rörande syn! — Verldens Ljus kastar en stråle —
de förunderligt små strimmorna af livars annars sken,
kalla de lyoksalighet: — fröjdas och hafva nog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
