Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Han pressar, under fröjdeljud,
Den drufva som lik purpurn lyser.
Och deraf Dig, Naturens Far!
En förslling öm och tacksam skänker;
Der eken sina skuggor har,
Der silfver källans bölja blänker.
Sä hvilar han i gräsets sköt,
Vid flodens sorl som mild sig gjuter,
Vid foglars säng, den Västan bröt,
Han lugnets ljufva slummer njuter.
Men nu har Jo furs stränga makt
I snö och isar störtat fältet:
Hör hornets skall! se då hans jagt,
Och villebrådet omkring bältet!
Han konstigt sedan ställer ut
För turturns lif de dolda näten;
Med sång han allt bär hem till slut,
Och blodet droppar uti fjäleu.
O’hvem, uti ett sådant lif,
Må Ärelystnans qval ej glömmas
Förakta Kungars tidsfördrif,
Att för en nordisk flicka ömma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
